Kvack

Ankor överallt var jag än vänder mig så finns de i varje vrå i huset. Wilhelmina fick en ankfamilj i julklapp av faster och kusinerna. Dessa har nu spridit sig i huset och bara väntar på att någon ska klappa dem. "Ankan säger alltid Kvack, också när den menar tack" Så står de i en av hennes böcker.

Igår så fick några ankor bada med Wilhelmina, en mycket blöt tillställning. Mamman som satt brevid var välförbered, utan byxor och sockar. Utrustad endast i en kortärmad tröja började plaskandet. Vatten flög i hela badrummet och ankorna kämpade för livet i den lilla badbaljan. Wilhelmina blundade och togi med båda armar, plask, plask.

Ankorna överlevde och mamman var jätteblöt. Golvet var väldigt blött och kameran klarade sig med nöd och näppe. Detta är resultatet:

Något oväntat kan fastna i baken när man reser sig.

Vackert att se

Wilhelminas julklappar 2008

Vacker morgon i Ström

Såpbubblor är riktigt skoj.

Mamma dammsuger.

Paketigt värre

Wilhelminas första jul och mammans första jul hemma. Vi överlevde båda två. Den berömda matkällaren har arbetat hårt med all julmat. jag har funderat på hur de som inte har en matkällare löser förvaringsbiten. Det är ju många fat och ett kylskåp är ju inte så stort. Min mamma hon hade trappen upp på vinden som matförvaring på vintern.

Enligt min mening så blev det en lyckad julafton här i Ström. God mat och goda vänner som det heter. Dagens hjälte denna dag var Evald som var så sjuk att han bara åt en bit sill. Att du ens orkade tänka på att fira jul i år förstår jag inte. Vilken tur att det blev kvar efterätt som du fick av oss dagen efter. Saffranspannacotta.

Dagen efter julafton så var jag inne i ett rimma tänk. Jag rimmade och rimmade om allt, tillslut sa maken. "Mattias han skrattar , för Ida rimmar som en kratta" då var det slut på det roliga. Fler rim kommer till nästa år, om de då får någon att skratta som en kratta får vi se då!

Det är fler än jag som inte har haft tid att sitta framför datorn har jag konstaterat. När jag tittat på de bloggar jag följer ser jag att gamla inlägg bara finns kvar. Kanske de hade jul hemma också?

Oj oj oj...

...vad roligt ja ha haft! Nu är jag barnfri några timmar. Pösen drog till Farmor och tog pappan med sig. Vad ska man då göra med all tid som bara väller över en? Jag är fri, riktigt fri. Detta kan nog bara en mamma förstå vad det innebär, tror jag. Jag älskar min lilla tjej men även en mamma måste få vara för sig själv.

Vad var det nu som var så roligt då? Jo jag tog på mig skidorna för att ge mig ut på en tur i skogen med Zack. Efter några meter insåg jag lyckan med föret. Lagom hård skare och ett fint lager på ca 7 cm med pudersnö ovanpå. Perfekt offpist enligt mig. Jag letade genast igen en mycket bra åker med mycket bra lutning. Skjuts över kanten och iväg. JIPPPPPPPPPPPPPPPPPPI!! Skita skojigt. Travade upp och åkte ned igen och igen och igen. Jag kunde inte låtabli att skicka en blid på spåren till Mattias för att göra honom avundsjuk. Längtar redan dit. Då ska jag ta med mig telisarna och stighudarna då blir jag till ett spån. Ett mycket glatt spån desutom.

Farfar och Mona var ju på besök igår. Simon följde oxå med. De hade så mycket julklappar så de fick ta med sig släpvagnen. Men tyvärr så var Pösen inte på sitt bästa vingelhumör, så det blev ingen gå föreställning. Blyg var hon också. När de åkte hem så somnade hon direkt. Den lilla lökiga fröken hade inte sovit en sekund på hela dagen. Hon var uppe från 9.30 till 18.00. Normalt så har hon hunnit med att sova två gånger på den tiden. men hon var lika glad som vanlig ändå. Denna dam förvånar mig men alla barn är ju olika som de säger.

Vingelmina

Idag har det övats på nästa steg i livet. Nämligen från att förflytta sig på fyra stöd till två. Wilhelmina har vinglat omkring mer än vanligt på sina små ben. Fram och tillbaka i köket har hon tagit sig. Men när den trevliga och väldigt kelsjuka hunden kommer i närheten, så är det bäst att sätta sig ned på rumpan. Han slickar henne i ansiktet och då ser hon inget och balansen är ju inte den bästa. Hon har även lagtill med endel vändningar för att byta färdriktning. Heja heja mammas lilla pös.

1 ton...

...kläder finns det i lökens garderob. På morgonen har jag rensat och städat dessa kläder. Mycket är ärvda kläder från olika tidsperioder i livet. Vissa funderar man på vad tillverkaren tänkte på när den la in dem i sortimentet. Sedan hur någon kunde ha köpt dessa är ju en annan sak. Tillgång och efterfråga på marknaden styr ju.

När det finns så mycket kläder kan man ju undra varför man inte kan låta bil att köpa egna kläder till henne. Nu är det ju så att det är snart julafton och då kommer det garanterat mer kläder i paketen. Har sagt till de som frågat att hon inte behöver några kläder, men vem kan motstå frestelsen att köpa dessa söta som hänger på galgen i affären? Inga leksaker och inga kläder behövs hos oss. Men vad ska man då köpa till en 11 månaders människa?

Nu har jag inte tid att sitta här längre julstädning hägrar i horisonten. Härligt. Not.

Vattenlös

Ja man är ju glad att strömmen börjar få fasta tider i huset. Nog för att livet inte har skilt sig speciellt mycket mellan utan ström och med. Sedan att vi bor i Ström och att det börjar att bli ett stående skämt att vi är strömlösa i Ström. Ja man kan skämta på. Vi var ju utan ström igår också. Men Mattias fick sköta den biten för jag och pösen åkte till varmare breddgrader, nämligen Björna. Där bakades det godis så det stod svart rök som en skorsten från spisen. Men gott blev det.

Den vanliga morgonturen som jag och Zack tar på morgonen, sker numera med skidor under fötterna. Efter att ha konstaterat att vi var utan vatten i kranen, trots att vi hade ström i huset. Begav vi oss ut i den snötäckta vildmarken. Vår tur går över en åker och förbi brunnen. Där träffade jag på Tord och lite senare kom Bert-Ove.

Så här tjusig är den inte.

Något fel på pumpen i brunnen var det. Därför kom det bara damm från kranen på morgonen. Jag fick köra till Bjurholm för att hämta lite reservdelar. När jag väl kom tillbaka så var det inte detta som var felet. Senare visade det sig att det var en läcka i Bert-Oves ladugård som var den stora boven i hela dramat.

Vattnet kom tillbaka runt 14.00, med mycket luft och en massa skräp. Hoppas att detta är den sista överraskningen för i år.

Strömlösa

Jag skröt över vårt bästa köp i mitt liv igår. Vilket fantastiskt hus vi har. Det största problemet var att vi blev utan vatten. Ingen pump kan ju pumpa utan el.

Vårt hus är utrustat för att klara oss strömlösa i flera år. Laga mat gör vi på vedspisen i köket, Där alstras även ljuv värme som sakta sprider sig i huset. En varm kakelugn gör sitt för att bidra till glädjen i huset. Så mysigt huset är när ljus lyser i alla rum. Ja!, man myser så att man storknar. Det enda som en modern människa som jag saknar är telefonen. Kontakten med omvärlden som fyller tomrummet efter tv och radio.

Vattenproblemet löstes med hjälp av smält snö. Även här så värmde vedspisen i köket den stora grytan med snö. Så ynkligt lite vatten det blir av 10 liter snö. Det visste jag ju förstås men det är ju kul att studera resultatet.

Sedan så har vi ju en riktigt fin matkällare. En med lucka i köksgolvet. Där hamnade allt som var i kylskåpet. + 5 grader stod termometern på, perfekt för kylvaror. Kanske ska man stänga av kylskåpet på vintern och spara en bunt med ström.

Bonden här i byn fick jobba häcken av sig. Elverk för att starta vattenpumpen så hans djur inte törstade ihjäl. Dessutom så skottar han till de flesta i byn. Så han var här två gånger och skottade i går. Dagens hjälte om jag får bestämma.

Vi gick det ingen nöd på igår. Men jag tänkte på alla dessa människor som bor i dedära moderna husen med eluppvärmning. Stackars er, se vad bra det är med lite kultur i huset!

Ström utan ström igår.

Julkort

Undra om mamma och pappa var elaka när kortet skulle tas?

Jag gillar att äta snö från lyktan, så det så!

God Jul från familjen Wälivaara i Ström.

Det som gömts...

.. i snö kommer fram i tö.
Det hela började när vi skaffade oss ett tvillingkort till vår tvmotagare. Denna mottagare skulle vi ha i sovrummet, så vi slapp att se våra filmer flera gånger om. Det stora problemet var att denna box sköttes med en dosa. Denna dosa var spårlöst försvunnen. Letade igenom hela huset flera gånger, utan att hitta den. Vill minnas att vi använde den sist när vi var i fjällstugan. Visste att vi skulle upp till fjällen snart så vi fick vackert vänta till dess. Men tyvärr så befann den sig inte i fjällstugan. Vi gav upp och skaffade oss en ny. Vad mer kan man göra?

Nu snart ett år senare så tar Mattias fram en gammal jacka som han slutat använda. Vad finns i den? DOSAN!!! Så nu har vi varsin och kan terrorisera varandra när vi ska se på tv på kvällen.

Sjukligt värre

Ja här har vi vädrat magen nu hela familjen, de enda som klarat sig är djuren. Det började i går på fm när jag kände mig väldigt hängig. Gick och la mig en stund tyckte jag, men jag sov närmare tre timmar. Mattias skulle till Bjurholm på kvällen så pösen fick åka till mormor och morfar. Skönt då kan jag få bara bry mig om mig själv och vara sjuk. Dessutom så tänkte jag att då kan jag få något gjort här hemma, jovist att det gick bra! Ont i kroppen och fryser väldigt. Jag orkade inte ens sitta vid datorn och släktforska. Efter ett samtal till Ängesåker så visade det sig att den lilla fröken också kräktes förfullt, stackars mosters älskling.

En mycket tröt pös kom hem senare på kvällen och drack lite vatten men kräktes upp det på en gång. Väntade en stund och hon drack lite välling, den fick hon behålla i kroppen och somnade genast. Mamman förberede natten med plastfrote och en massa handdukar. En egen spyhink fick hon också, yogurthburk. Ganska sött en stor hink till mamman och en liten till pösen. Det visade sig senare på morgonen att varken hink eller handukar behövdes. Natten blev orolig för mig. Lättväckt och kall om fötterna. Desutom så började frysen pipa 3.30, någon (jag) stängde den inte ordentligt på kvällen.

Idag så mår jag bra men känner att kroppen saknar näring. Pösen är trött och vill inte äta något. Vatten går bra, vi får se om hon har bättre aptit nu när hon vaknar. Värre är det med Mattias i dag, han huffar och gruffar och tycker att livet är pest. Han har sovit större delen av dagen.

Dimma

Det var som en Londondimma i köket igår, jag kunde knappt se handen framför mig. Mitt in röken så ringer moster och undrar hur det går. Tänk dig: En liten pös som klänger runt benet och vill komma upp. En telefon i den andra handen och en trasa i den andra. Spisen full med överkokt fudge och från den varma plattan så väller det upp en tjock rök. Det blev inte riktigt som ja tänkt mig! Men godiset blev gott!!

Marodör

Faster bakade en jättegod kaka förra söndagen. Då hade vi också vår andra pizzakväll + att det var skyltsöndag. Filmjölkskaka i långpanna , den smakar lite som pepparkaka. Receptet fanns i ett reklamblad som jag trodde att jag eldat upp. Men i går så fann jag det som tur var. Jag rev ut det och la det på en stol för annat kom emellan, så den blev kvar där.

Vi hade mormors bil hos oss så det blev ett besök där under dagen. Vi kom hem sent och Mattias och Wilhelmina gick och la sig. Några bananer började sjunga sista versen så jag bakade en banankaka. Undertiden jag är i köket så hör jag hur Zack tuggar på något. Inte så konstigt för han har några tuggben som han manglar och smaskar på. Men jag brukar titta så han inte tuggar på något han inte borde tugga på. Han hittade receptet såklart och nu var det i tusen bitar. MARODÖR. Arg blev jag men vad kan man göra? Lapparna la jag på köksbänken och grämde mig en stund. Kakan blev klar och jag gick och la mig.

PÅ morgonen så tittade jag på lapparna och såg att alla ingredienser stod på samma sönderrivna lapp. Det som saknades var hur mycket mjöl som skulle vara i kakan. Tur va?

Sedan hittade jag receptet på nätet här.

På Wikipedia står det såhär:
Marodör (fr. maraudeur, av maraude) kallas en soldat, som i krig utan tillstånd avlägsnar sig från sin trupp och söker att av befolkningen på krigsorten förskaffa sig livsmedel eller värdesaker.

Kanske inte stämmer precis men han tog ju ett recept på mat!!!

Nallat färdigt

Jaha då var det dax för att julpynta. Jippi tog fram mina julgrejor och insåg att någon har nog nallat dem eller så var de inte fler. Jag kommer inte ihåg vad som var uppe i fjol. Mest pynt har jag till granen, kan man verkligen sätta upp den redan nu? Med många flytter så tror jag att de inte har minskat i antal, utan de har inte varit prioriterat me julpynt i vårat hushåll. Köpte en ljusslinga igår som ska upp på något utanför husdörren. Vi får se vad det blir.
Nu är det jul igen!!!

Repris

Efter ännu en dag i Umé så har vi äntligen kommit hem. Lite julklappsköp och ett besök hos gammelmorfar han vi med. Man får vackert inställa sig på att ett besök i Umé blir långdag. Var en sväng på strömspilen och där var det bilkö för att ens komma in på området. Julhandeln har redan börjat verkar det som. Vi han även snurra runt på industriområdet vid bilprovningen, där vi letade efter en butik som vi fått fel namn på. Hur lätt är det då att hitta den? Vi kom rätt tillslut.

Zack har spenderat hela dagen med att springa upp och nedför en skidbacke. Åkt skoter har den lurveln också fått göra, vad avundsjuk man kan få bli. Snacka om en hund som är trött i kväll.

Wilhelmina provkör bil.

Upplyst

En dag i veckan så styrde bilens hjul mot en stor stad. Jag och pösen skulle på äventyr till metropolen Umé för att få lite mer kött på benen i vår nya hobby, släktforska. Det är ju klar pösen forskar ju inte så mycket på släkt, utan hon undersöker det mesta i omgivningen.

Dagen började med att jag skrivit fel på tiden så jag väntade på mina kära kurskompanjoner förgäves. Visste var vi skulle så jag körde till Umé och stadsbibloteket. Väl där så visade det sig att jag missat dem i Bjurholm med bara några sekunder. De åkteiväg några minuter tidigare än vi sagt att vi skulle träffas. Vilka kompisar va! Min uppskrivna tid var alltså korrekt

Förmiddagen gick ut på att titta på microkort, hur kul somhelst. Fick dock ha ett öga på skärmen och ett på pösen. Hon rör sig med raketfart och vill upptäcka allt som hon ser. Men hon är bra på att sysselsätta sig själv och är inte några problem att ha med sig på såna här äventyr.

Eftermiddagen spenderades på univesetetet, där vi fick en föreläsning och guiad tur av Cuno. Mycket intressant människa som sitter på mycket kunskap om historia i västerbotten. Vilka arkiv som finns bevarade där. Riktigt spännande.

Dagen slutade med en mycket trött pös, som även var sårad. En näsa som blödde och ett sår på den lilla tummen. Blev resultatet av allt som måste upptäckas. Dagen avslutades med middag på kinaresturang med pappan som varit på kurs i Robertsfors.

Nedlysta

Vad kan man säga? Ibland så räcker tiden helt enkelt inte till. Eller så prioriterar man lite viktigare saker i livet. Det är ju en fråga som man kan ställa sig är: Är det tiden eller prioriteringen som är själva problemet?

Lyssnade på radio i går när jag körde hem från Umé. En förkortad version av ett program som sändes från "Christer" från p3. Det handlade om när man tar semester och varför man ska ha ledigt. En kille som de pratade om han tog ledigt i en vecka för att bygga om i sitt kök. När semestern väl var där så var köket 1 vecka försenat. Skojigt eller? Tror ni han rullade tummarna den veckan?

En kille hade pratat om sin semester i flera veckor: Resans mål var den välbesökta ön Kreta. När dagen d väl var där så försov han sig och missade planet. Han stängde in sig i sin lägenhet hela veckan och gick inte ut. Han skämdes nog. När veckan var slut så undrade alla hur semestern varit. Jättetrevlig tyckte han.

När bonden fick semester då tittade han på traktorer och djur på olika mässor. Endel är allt bra konstiga.

God Förmidag på er kära läsare.

Inspirerad...

.... not at all. Lite goa bilder bara.

Lovisa Hansson Dahlberg
2004 06 26

Vad är inte min blogg utan en bebisbild?!

Kanotfärd med grillstopp sommaren 2007

Vad hände egentligen? Hösten 2007

Sexhjulig

När det är kallt så eldar man av bara sjutton, dvs då går det åt mycket ved. Alla som eldar vet att det bästa är torr ved och helst ska det vara björk. Det underlättar eldandet och så tar det mindre energi. Därför bestämde jag mig för att slänga in lite mera ved för att den skulle torka i ett par dagar. Innan jag fick leka pyroman.

Det är ju ganska jobbigt att bära ved förhand, så till min hjälp brukar jag använda morfars mycket snygga och markvinande fordon, sexhjulingen. Den är grön och har varit lastad med mycket olika saker. Gran- och tallplantor, bävergnagda stumpar av träd och så även ved. mm. Jag och maskiner brukar inte komma överrens i början innan de har bestämt sig för att starta. Men jag tog på mig mycket kläder och gick ut i det kalla mörkret. Det var - 15. Huva vad kallt. Då har jag ialla fall försökt! tänkte jag.

Hittade den i ett garage (var annars?) Lite svagt batteri och lite bensin men det skulle nog räcka till att starta och köra en stund. Den startade lite tveksamt, men den startade ju. Jippi jag behövde inte ens anstränga mig. Körde ut den och stannade under en lampa. Måste fåigång lyset på vidundret som bara körde i mörker. Fiplade med lite knappar och lyset gick igång. Då dog sexhjulingen bara knall fall. Varför här och inte i garaget? Hade då kört ca 50 meter. Helt död. inten reaktion den tände inte alls. Fyllde på mer bränsle och började dra i startsnöret. Lika död. Hittade efter någon minut felet. Jag kom åt stoppknappen, en röd, som jag inte viste existera på denna maskin. Perfekt! Nu kommer den att starta. Gissar ni rätt? Det gjorde den inte! Drog och drog provade det mesta men den ville inte starta. Fina långa ramsor med ord man inte får skriva fick den höra, en och annan spark fick den utstå. Men inte startade den. Gav upp tog en näve med ved och gick in. Stå där och fys ditt gröna monster!

När Mattias kom tillbaka med Wilhelmina i släptåg, så tyckte han: Jag drar igång den. Wilhelmina och jag tittade på när en pappa drog och drog. Riktigt roligt och underhållande. Pösen skrattade gott och högt när hon såg sin pappa göra konstiga ryck. Hon skrattade varje gång Mattias drog i startsnöret. Vem kan då inte låta bli att skratta, trots att humöret inte var på topp. Vad hände med det gröna monstret då? Den står fortfarande ute och fryser, troligtvis mer svårstartad än förut.

Semestertider

Nu är vi och hälsar på älsklings moster och Björna. Skönt att få komma bort en stund. Mycket nya saker att undessöka tycker Wilhelmina. Zack och Ebba tycker att det är långtråkigt här. Livet är dock lite bevämare i Ström där man kan släppa hundarna lös utomhus så de får raca ett tag. Man behöver inte vara orolig att hunden springer till grannen 300 m bort. Ebba matstrejkar. Hon tycker inte om pilren de äts endast i nödfall. Jag undrar om nödfallet inträffar i dag?!!

Nu kan äntligen älsklingsmoster se sitt golv i tvättstugan. Jag tror att jag får anställning här en gång i månaden. Nu är jag inte arbetslös längre. Suck!! Ni kan tro att jag har fått lyxigt god mat här då! I går gjorde hon en riktigt god gryta med älgkött. Och dagen innan fick vi tacogratäng mumsigt och smaskigt.

Pösen blir stadigare och stadigare i gårkväll gick hon aldelens själv 2 meter. Heja heja. Nu har hon bajsat i blöjan så det stinker här, bäst att göra lite nytta.

Strålande tider

En mycket härlig utsikt strålade mot mig i morse när jag spanade över Ström. Jag bara måste föreviga den och visa alla er som tittar in här varje dag. Det är inte ett berg utan det är ett moln som syns i bakrunden. Metroloerna kanske kallar det en tydlig front men jag bara gissar. Njut av vyn en stund.

Ström 20081122

Ebba är inte den lättaste att ta ett kort på. Efter många bilder så var detta den bästa bilden... Hon har varit några dagar med Jonas men kom tillbaka nu i kväll.

Ebba 20081122

Zack har blivit en stor hund nu.

Zack 20081122

Balansgång

Nu har vi varit hos farmor på middag. Hon behöver lite hjälp med sina datorer hemma och vem är då bäst att ringa till? Jo vår underbar pappa som har ett stort intresse av att pilla på en dator. Till middag så fick vi fisk. Röding, de var jätte stora, helstekta i ugnen med potatis och grädde. Fisk som brukar innehålla ben är ju inte min stora favorit men jag tyckte att potatisen var mycket god. Klar att fisken var ätbar också. Pappa och dotter smaskade glatt i sig denna rätt. Wilhelmina gapade stort och åt tills det blev fullt i magen och kräktes för att lämna plats för mer. Enligt min mening så skulle jag kunna offra mig fler gånger bara för att få se min familj njuta av denna delikata fiskrätt.


När farmor fick reda på att barnbarnet tagit några små kliv själv så skulle detta provas. Mellan pappa och mamma så kom det några små och ostadiga steg, med en glatt hurrande farmor som tittade på. (Se nu vad ni missade bara för att ni skulle åka till Thailand) En stadig pös stod sedan utan stöd flera gånger under kvällens lopp.

Till lunch i dag fick Wilhelmina spagetti i tomatsås med mossarella. Jag blandade i majs också för att hon skulle ha något att tugga på. Dessa majskorn tycker hon om men hon trillar dem runt i munnen och plockar ut dem innan de slutligen åker ned i magen. Till efterätten så fick hon ett gäng med majskorn på bordet som hon kunde plocka med själv. Efter en titt under bordet för att kolla vad Zack gjorde så fastnade ett majskorn i pannan. Mamma skrattade gott men glömde ta ett kort.

Vinter

Therese och Lovisa vintern 2006

Lovisa åker pulka i Borkan 2006

Vad tittar de på?

Vem längtar till fjällen nu?

Tillskott i familjen

Familjen har tillfälligt utökat sig med en hund till. Ebba får bo hos oss medans husse och matte solar sina kroppar bruna på andra sidan jorden. Första dagarna så testade hon lite gränser och såg mycket deprimerad ut. Kanske saknade hon sin husse något. Men hon får istället bo tillsammans med sin vilde son. Hoppas att hon uppskattar lite tonårs kärlek i form av en trotsig Zack. Hon har bara rymt två gånger och har då inte varit borta så länge.

Första natten var det skitskoj klockan halv fem på morgonen. Vaknade av att hundarna rör sig oroligt i sovrumet. Petar på Mattias och säger: Hundarna vill gå ut! Mattias var ovanligt snabb upp och ut med hundarna. Yes! Han var på språng så jag kunde åter borra ned huvudet i kudden. En doft började då sakta leta sig mot min näsa. Hum... Så ska det inte lukta i vårt sovrum. Tände lampan i taket och konstaterade: En skithög i ett hörn och en pöl med skit mitt på golvet. Sedan en stor pöl med kiss framför kaminen. Undra vem som drog nitlotten av jag och min make? Jättekul när man är trött. I röran så vaknade Wilhelmina och var hungrig. Skaka väling och sedan krypa ned i sängen igen. På morgonen tog hon sovmorgon.

Gul och blå

En olycka kommer sällan ensam.

Ett ordspråk som kan stämma ganska bra ibland. Eller så tänker man på att händelserna hänger ihop. Sedan måste man ju tänka på hur lång tid det tar emellan händelserna. Flera år eller bara några minuter.

Olyckan hälsade på här i Ström i går. Nu när det har kommit 5-6 cm snö på den frusna backen, så blir det halkigt och blött på väldigt många ställen. Vår bro utanför dörren gillar det här med snö. speciellt att omvandla den till en mer kompakt massa, nämligen is! Ja, bilden är nog redan formad i hjärnkontoret. En glad mamma fyller på fågelfrön till vinterfåglarna och travar upp och ned för denna bro. Men sista gången så gick hon inte nedför, utan hoppade på den mjuka rumpan utför hela trappen. Hela tre steg! Oaj vad det kändes skönt i hela kroppen, speciellt rumpan. Men nu är jag ju vuxen och mamma min är ju i Thailand, så inga tårar fäldes. Bara att bita i hop och njuta av livet.

Ingen olycka kommer ju ensam, såklart!Den duktiga pappan i huset levererade dagens ranson av AD droppar i pösens smackande mun. Vilket inträfar på skötbordet och ska ske på morgonen. Vilket oftast glöms. Flaskan står längst upp på hyllan ovanför skötbordet med andra flaskor med olika innehåll. Vad det var som ramlade ned vet jag inte men hårt var det och det landade just under pösens öga. Hennes mamma var ju hemma så här fick tårarna spruta. Ont såklart!

Så nu sitter det ett blåöga på en liten Pös och mamman har ett stort blåmärke på den stora rumpan.

Utmaning

Jag är nu utmanad. Suck!!!! Alla dessa sms och mail som man ska skicka vidare till andra, med dv innehåll. Javisst tycker jag att det är skoj att få. Men det blir så mycket pillande hit och dit på knappar och sånt. Blir lite neg bara. Skoj är det såklart att läsa denna utmaning hos andra, så ni ska få nöjet att även av mig få läsa lite rader.

Det går ut på följande:
*Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
*Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
*Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
*Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

Ja syrran finns ju redan länk till, men jag ska försöka att länka även ordet syrran. Det borde ju gå! Ja även jag kan lyckas. Hurra för mig. Nu till utmaningen:

1. Jag gillar inte att laga mat. Iaf inte varje dag. Men äta måste man ju göra annars så går det ju inte så bra. Jag tycker om att laga speciella måltider som när gäster kommer. Då kan jag stå en hel dag i köket för att få det så smaskigt som möjligt.
2. Jag är livrädd för att träffa på en björn i skogen. De flesta borde vara trött på mitt eviga tjat om denna björn. Inte blir det bättre av att fler och fler träffar på denna nalle i skogen med varierad upplevelse. Jag vill inte bli en del av Sveriges statistik i denna fråga.
3. Ja har oftast rätt. Om det händer något så är det inte mitt fel. Någon annan har orsakat händelsen och trasslat till det i mitt liv. :-) (Är medveten om det)
4. Är utbildad lärare. Nästan ridlärare, jag får inte kalla mig ridlärare. Men jag har all utbildning i mitt hjärnkontor för att få vara det. Gick BF förberedande ridinstruktörs utbildning på Dragonskolan i Umeå. Gymnasiet. Det enda som fattas är erfarenheten av att utöva yrket. Sedan har jag i mitt paket som fritidsledare, skidlärar utbildning. För slalom (niv 2)- telemark(niv 1) och snowboard (Niv 1).
   
5. Jag har efter 1 år i huset ännu inte satt upp tavlor och pynt där de ska sitta. Har problem med att känna av var jag ska placera dem. Kanske beror det på att jag vet att det blir ommöblerat när lill pösen ska få eget rum.
6. Är bra på att planera olika saker men jag har väldigt svårt att få dem från papper till veklighet. Det har visat sig att min make är bra på att utföra men inte planera. Perfekt!
7. När jag hittar något som jag tycker är roligt och intressant så går jag in på det 100%. Just nu så tar släktforskningen hela min vakna tid. Men jag kan lägga av lika fort och då blir det bara hängande i luften.

Då var denna utmaning klar. Se så fint det blev med siffror i början. Det ska vara siffror men det blirs små fina blommor klart att det också går bra.Det kräver lite hjärnaktivitet för att få tankarna till fina små meningar. Nu till problemet, som har visat sig svårt för de flesta, att få ihop 7 st att länka till. Det blir bara till två så här kommer er utmaning Lycka till!

Helena.
Alogits

Invasion

Hela hösten så har timmerbilarna kört i skyttel trafik förbi huset. I och för sig så så har de kört förbi timmerbilar här hela tiden sedan vi flyttade hit. Denna väg kör det normalt förbi ca 10 bilar om dagen. När det passerar 10 timmerbilar på en dag så börjar man undra var alla träden kommer ifrån. Och tänk då på att det har gått ett år sedan vi flyttade hit.

Mattias ska gå och leta reda Lavskägge och berätta om skövlingen som Saruman har orsakat mellan Ström och Örträsk. Säkerligen så står det nog ett högt torn mitt på kalhygget. När som helst så kommer det en hop med orcher lullandes utför hejabacken och letar efter små hobber. Har vi otur så är de inte så vänligts sinnade och tar oss som lunch.

.

Begär

Jag har abstinensbesvär, riktigt jobbiga. Nu vet jag hur rökare känner sig. Man kan inte tänka på annat, hela kroppen lider. Frestelsen väntar runt husknuten och tanken går ständigt dit. Hur gör man för att stilla denna hunger? Man går runt i cirklar och vet ju längre man väntar desto mindre tid finns kvar.

Men jag får vackert vänta till nästa år då jakten drar igång igen. Jag såg en jägare efter vägen nu på morgonen. Ja jag såg inte ens jägaren utan bara hans/hennes eld, som lyste i snön. Att stå och lyssna på ståndskall gör ju inte saken något bättre. Jag vill ut i skogen nu!! Jag vill stå stilla i flera timmar utan att röra en fena. Dricka varmt vatten ur termosen för att få lite värme i mina frusna tår och fingrar. Ångan från muggen gör så att glasögonen immarigen och tänk just då kan det passera ett byte. Nä, alldelens stilla och tyst är bäst. Tid att sitta på ryggsäcken finns ju inte heller, den tippar när jag rese mig. oj vad den prasslar högt. Dessa söta ekorrar som bor i skogen får plötsligt elefantfötter när de skuttar omkring. De prasslar och piper som om de var 500 st som kommer.

Jag längtar ut för att stå och frysa flera timmar. Allt detta för att jag fick se en eld brevid vägen. Jag tror dock inte att jag kan jämföra detta med en som ska sluta röka. Men jag är så sugen på att lukta på den kalla luften.

Tänk om.

Vardagliga saker som vi tar förgivet finns det många av. Tänk för 60 år sedan så hade nog ganska många fortfarande kvar sitt utedass. De kan nog ha plogat åkern med hästen och tagit den till kyrkan. Ja, då inte ända in i kyrkan!

Jag känner det som att jag är född i fel tidsålder. Tänk om jag levde på 1850 talet. Då skulle jag ha 7-8 st barn och regelbundet besöka kyrkan, starkt troende. Mina dagar spenderar jag med att mjölka de 2 - 3 kor morgon och kväll. Laga mat över öppen eld i en stor gryta. Bada gjorde jag i en stor tunna på köksgolvet. Bor gör jag hos min make som är förstfödd och har ärvt gården av sin far. Detta innebär att jag bor flera mil ifrån mina föräldrar och jag träffar dem inte så ofta.

Tänk vad bra vi har det i dag. Toalett med rinnande vatten, en dator att skriva på, åka bil och flyg över hela världen. Så skönt vi kan ha det i Thailand bara runt 30 grader i luften. Jag är så avundsjuk på er Morfar, mormor och Lovisa. Men jag får rå om Ebba medans ni är borta. Tänk vad mycket ni kommer att missa här.

Brist på skrivarglädje

Nybadad Wilhelmina

Nysnö i Ström i dag

Spindelmännen från Rickleå
Gustav och Emil

Badhuset hälsade vi på i måndags.

Älsklings moster

Ja! Moster har varit i farten, och med moster kommer det en stor kusin. En middag hos familjen Wälivaara på måndag kväll. Lite prestationsångest får man när en så berömd kock kommer på besök. Det är bäst att kocken får smaka av innan maten serveras. Kycklinggryta och coscos. Morötter med kanel. Det ska vara någon nord afrikans sallad. Riv morötter blanda med honung, olja, kanel, riven ingefära, saften från en citron och lite salt. Konstigt? javisst men jättegott.

Så kom det sig att moster fick träffa sin lilla älskling. De har längtat så efter varandra. Kusin Lovisa är så gullig och tar så väl hand om sin lilla kusin. Hon gör sin moster så stolt. Lite bilder får tala för sig i dag. Gamla bilder såklart men gulliga.

Spindelnät

Rickeå är en by som ligger nära havet. En sån här riktig bond by med grusvägar som går kors och tvärs. Med många hus, ladugårdar och djur. En mycket trevlig by tycker jag.

Där bor Mattias kusin Jimmie och hans familj. Familjen består av mamma, pappa, lillebror och mellan bror och en spindelman. ( men han har inte blivit biten av spindeln än). De bor i ett gult hus omgiven av riktigt gammla tallar. Såna som man inte kan nå runt. Min bror skulle ha konstaterat att dessa träd inte går att ta ned med en skördare.

I helgen fick familjen Wälivaara i Rickleå besök av familjen Wälivaara från Ström. Ett mycket trevligt besök som borde göras oftare. Till middag blev det Orientaliska grillspett med både älgfärs och lammfärs. Smakar kofta? Nä det var mycket gott. En ölprovning hans också med.

Självklart så skulle den nya pannan i huset studeras. En sådan som man kan koppla en solfångare till. Nu kom nya tankar på hur vi vill bygga om här hemma. Framtiden får visa vad som händer.

Innan hemfärd så åkte vi till pappas moster, Gertrud och Arnold för att hämta Mattias kavaj som han glömde där i sommar. Emma (pappas kusin) provade då sin nya kamera och så fastnade pappa och dotter på ett kort.

Fotograf: Emma Bäckström

Skogs sniffaren

Idag så var det premiär för framtida jakthunden Zack. Ett spår av rådjurs klöv skulle läggas i skogen. Tack vare en donation av fyra rådjursklövar så blev det av. Det kändes lite mysko att ge sig ut i skogen utan hunden. Men det var ju för att han skulle få roligt, som jag gick och släpade på denna klöv. När spåret var lagt så sprang jag hem för att hämta hund, make och pös.

Letade reda på två koppel och satt ihop dem, så att jag fick ett koppel på ca 4 m. Sedan bar det iväg till skogen igen. Med make och pös som hejade på oss så sniffade hunden reda på startspåret. Han var lite tveksam i början men han följde spåret hela vägen till klöven. Sedan gick han förbi den och ville fortsätta. Det är ju klart att även jakthundar är nybörjare och måste lära sig. Med lite hjälp så fick han syn på klöven, men den var inte så intressant.

På väg tillbaka till huset så drog jag klöven efter mig. Då upptäckte han att den var jätterolig och han bar den sedan stolt hem.

Gödselspridare nr.1

När man ska lyxa till det själv så kan man lägga till något i tex maten. En extra ingrediens tex morot eller vad man nu har hemma. Det känns ju lite mer speciellt och man har något att se fram emot. Man kryddar livet lite extra.

Wilhelmina får gröt till frukost på morgonen. Själv är jag inte så förtjust i gröt. Jag äter te och mackor oftast. Idag så hackade jag ned en bit äpple i Wilhelmins gröt. Lyxigt gott tycker jag. Men enligt lilla damen så var det det äckligaste man kunde stoppa i munnen. De små äppelbitarna med gröt sprutade runt i köket. Efter några försök med samma resultat så fick det bli ny gröt utan äpple. Det föll den trötta damen i smak. En sked gröt och så in med tummen så fort det går. Ibland har hon inte tid att gapa ordentligt och bara halva skeden ryms i munnen. Mamma fick vackert äta resterna av den äckliga äppel gröten. Som dock inte var så äcklig. För våran matdamsugare Zack har semester från oss i dag. Han äter normalt upp de äckliga resterna med glädje. Han fick följa med husse på äventyr i dag.

Håriga

Beatrice

I huset så bor det två katter som jag inte har skrivit en bokstav om.

Äldsta katten heter Beatrice och kallas för Bea. Hon är en raskatt av rasen Maine coon, usa;s motsvarighet till Norsk skogskatt. Hon är född 2001 i skåne. Hon är en lurvig stor dam som har ett hjärtfel som heter HCM. Hjärtats väggar förtjockas och hennes livslängd ska vara runt sex - sju år. Men damen är pigg och visar inga tecken på att hon mår dåligt. Bea tycker om att vara ute men är en riktig fegis i alla lägen. "Bättre fly änn illa fäkta" är hennes motto, och så lurvar hon iväg.

Beatrice och Eros

Katt nr två heter Dorothea och är en äkta bondkatt från Hisshult. Hon är född 2002 och vi hämtade hem henne från höskullen, för att bli en innekatt i storstaden. Hon är en vild kisse som har mycket fart i sig. Tycker om att var ute (nu när vi bor på landet) och kommer hem med presenter ofta. Möss, fåglar och ekorrar har vi hittat utanför dörren.

Dorothea

Helgit Älgit

Spännande saker har hänt i helgen. På lördagen fick mamma, på väg till Ängesåker, se tre rådjur och två stora älgar. På söndagen när mamma skulle åka iväg så ville inte bilen starta. Morfar kom till undsättning och batteriladdare. När batteriladdaren placerades på batteriet så upptäcktes problem nummer två. Höger framdäck var lika platt som en pannkaka. Tur att det inte var pappan som skulle och jobba! Förhoppningsvis så är det bara ventilen som är trasig. Sedan såg hon tre älgar till. Sammanlagt fem älgar och tre rådjur på hela två dagar. Naturupplevelse kallar jag det.

Mitt på söndagen så kom det in något i huset som fick Wilhelmina att tappa hakan i golvet. ( Så som mosters haka brukar göra när man nämner micro.) I närmare en kvart var den i samma nivå som golvet. Mitt i lunchen!! Hur kunde mamma och pappa släppa in en sådan konstig sak? Vem var det som kom på besök? Jo det var Samuel Långstöm med sig hadde han sin mamma och pappa. Ända i från Skellefteå kom dom. Samuel är född två veckor efter Wilhelmina så de är lika stora.


Wilhelmina och Samuel

Sedan när familjen Långström lämnat Ström för hemfärd, så kom morfar och Ebba på middag. Trerätters middag av högsta klass. Skagentoast, Älgstek med klyftpotatis och svampsås. Till efterätt Kaffe och glass med varma hjortron. Efter lite kortspel och en titt på starten på formel 1, så åkte morfar och Ebba hem. En trött pös somnade utmattad i famnen på pappa.

Raket hundar

Mormor och morfar bor ju som de flesta vet, i den ödsliga skogen i Näsland. Husamlingen på två hus kan även kallas för Ängesåker. I en skog bor det också djur, såklart! En hel bunt just i närheten av huset.

Mormor och morfar har en beagle som heter Eivy, men har numera namnet Ebba. Zacks mamma. På senare tiden har Ebba lagt på sig lite runt sin mage. Jag tycker att hon har nog fått för god mat. Men morfar han tycker att hon har fått röra sig förlite. Delade meningar är ju också bra att ha. Hunden ser ju lycklig ut också är det ju inte min hund.

För några dagar sedan var vi på besök just på denna plats i Ängesåker. Mattias var ute med hundarna och Ebba fick vitring på något. Som en raket lämnade hon både Mattias och Zack i ett dammoln, och försvann in i skogen. Inga vislingar och rop hjälpte, hunden var spårlöst försvunnen. Med en suck gick Mattias in och lämnade nyheten till ägarna.

Det har ju hänt förut att Ebba har gjort likande så vi var inte oroliga, men nyfikna. För vad var det hon hittat i skogen? Någon timma senare går jag ut på bron för att lyssna om hon skäller någonstans. Vem kommer inte springandes tillbaka? Just det den bortsprungna hunden Ebba. Lite skamsen såg hon ut, men jag var glad att hon var tillbaka. Innan jag gick in så tittade jag upp mot vägen, av en gammal vana. Då går ett rådjur över vägen under gatulyktan. Det var ju mörkt ute så jag rusar in och hämtar den framtida jägaren Zack. Han måste ju få sniffa på rådjur. Väldigt enkelt när man just har sett ett.

Ut i jympaskor och hund i koppel. När han hittat igen spåret förvandlades han till en draghund. Med en väldans fart drog han mig rakt in i den mörka skogen. Kvistar och småbuskar vinade förbi i farten. En bäck och mörker så tog jag beslutet att gå runt på vägen. Avbrott i spårningen. Väl på andrasidan gick vi efter åkerkanten. Vid det här laget så var mina skor vattenfylda, men vad gör man inte för sin hund? Han hittade igen spåret och rakethunden var tillbaka. Över åkern fram och tillbaka. Medans mina skor började klafsa i varje steg jag tog. Nä nu får det vara nog och vi gick frysandes hem igen. Synd att det var mörkt annars hade jag släppt lös honom och han fick driva lite.

Spelberoende

Mattias har hittat ett spel som är fängslande roligt att spela. Jag kommer inte ihåg vad det heter, men man är en människa som ska hitta skatter och döda. Vilket spel är inte roligt om man inte kan döda? Själv försöker jag undvika det mesta som heter spel. Jag kan också fastna och sitta i timmar framför skärmen på datorn. Vem har tid med det när man har en unge hemma i huset?

Problemet är (om det nu är ett så stort problem) min man sover inte längre i sängen på natten. Några timmar på morgonsidan det är allt. Om han nu sitter framför datorn eller sover i soffan det vet jag inte. Men i sängen är han inte. I början brukade jag gå upp och hämta honom, men han är ju en vuxen karl. Nu får han vackert sköta sitt sovande själv. Hoppas att han kommer ihåg att en liten 9 månaders Wilhelmina inte sover så länge på morgonen och kan även vakna på natten. Men vem vaknar av henne när man inte är där?

Jag älskar min kära utarbetade make över allt. Men jag måste bara få skriva av mig lite. Så nu vet alla vad Mattias gör på nätterna i Ström. Puss på dig.

Inte som planerat

Idag har det varit vild fart på pappan i huset. Han har bytt däck på bilen och städat på gården, plogkäppar blev uppsatta i alla vinklar och vrår. Han var ute i flera timmar och Zack satt nöjd på ett ullunderlägg och mumsade på ett älgben.

Egentligen skulle vi ta oss en tur till den stora staden Umé. Men det har varit kallt i natt och så snöade det lite på morgonen. Bilen var ju inte utrustad med de rätta däcken så vi fick planera om dagen.

Inne så var det action i köket, det som lagades var pölsa. Mamma och pappas favorit mat. Inte köpt utan den var lagad från grunden. Kokade älgben och tog kött från dem, kornkross, lök och lite kryddor. Smaskens.

Pösen har varit lite grinig på eftermiddagen, trött och hungrig tror mamma. Annars är det full fart att rädda både pös och saker från att skadas. Tv:n är en ny favorit att stå och slå på, inte så bra kanske. Den kommer nog att skruvas upp på väggen.

Nu är mamman helt slut och pappan har åkt på jobbet, och pösen jobbar hårt med att dra ned saker från bordet.

Linslus

En kamera är en kul grej. Att bevara livets små ögonblick för framtiden är en smart sak. Wilhelmina gillar den röda lampan som blinkar på kameran innan den tar kort, därför är hon glad på de flesta bilderna.

En glad pös har upptäckt var veden tillfälligt förvaras i hallen.

Det roligaste som finns är att få springa fort med pappa.

Mamma har hängt upp en gunga i köket.

Ibland blir man trött och somnar på pappa.

Träden bakom ladugården tycker olika om att det snart är vinter. Lövigt värre.

Födeledagskalas

Imorgon fyller farmor år. Hur många kanske hon vill att vi ska hålla hemligt. För att fira denna dag så har vi varit på kalas i kväll. Palt var det utlovat av kocken tidigare i veckan. Men i huset doftade det stek när vi skramlade in. Vad hände med palten? Tre stycken besvikna gäster konstaterade att den efterlängtade paltkoma inte skulle inträffa. Mycket riktigt stod det en gryta med stekar på spisen, och även en gryta med Palt. Jippi!!! Hungriga skaran slickade sig om munnen. Vilken tur att hon bara skojade.

Palt kanske inte passar att fylla Wilhelminas mage med. Tänk dig en liten Lök med paltkoma! Så hennes mat bestod av farmargryta lagad hos Findus. Mums tyckte hon. Men självklart så fick även hon smaka på palt. Klart att hon också är en äkta Wälivaara och tycker om palt. Lingonsylten var lite för sur och endel små grimarser framkallades. Som en fågelunge öppnade hon ändå sin mun och ville ha mera. Gammel mormor Karin fixade sedan ihop efterätten i ett nafs. Hemmagjord rulltårta med grädde och mandarier. Hur smaskigt somhelst. Häggbärslikören fick avrunda kaffet.

Grattis på födelsedagen farmor Elsebeth.

Storstads liv

När jag var liten så var Bjurholm en liten håla. Det fanns inte mycket att göra i lilla Bjurholm tyckte man då. Man ville lämna stället så fort det gick! När jag väl sett världen i några år så längtade jag tillbaka till denna otroligt tråkiga håla.

Idag var det utflykt till metropolen Bjurholm. När man bor i en by med ca 20 innevånare så liknar Bjurholm en stor stad. Livet från ett nytt perspektiv. I Bjurholm finns det mataffärer, simhall, bibliotek och mycket annat. Tänk vad jag missar när jag är hemma i Ström hela dagarna. Bjurholm är perfekt enligt min mening. Det är ju klart även solen har sina fläckar.

Dagens tur var en bibliotekstur i första hand. Lite material koll för min nya hobby, släktforska. Ja tiden går fort när man läser i böcker och Wilhelmina tyckte att detta var ett roligt ställe att vara på. Tiden flög fram och plötsligt var klockan långt över lunch. Med ett vrål blev Wilhelmina jätte hungrig. Mat nu!!!! På med kläder och rusaiväg till Jonte´s.

Bra med micro då går det fort att värma mat till pösen. Halva burken försvann i ett nafs ned i gapet. Inte burken utan det som var i den. Lite mer mat fick värmas på, men det blev förvarmt och måste stå en sund som vanligt. I ett obevakat ögonblick var lilla handen i tallriken med varm mat. Narturligtvis så brände hon sig. Ned med handen i vattenglaset med kallt vatten. Som tur var så var det inte mycket mat i tallriken och den var inte jättevarm, men varm nog att bränna sig. De små fingrarna ser ut att ha klarat sig utan bestående men. Phu! Jag tror att mamma och pappa kommer att ha järnkoll på var tallriken står i framtiden.

Hyllning

Tur att den sitter där den sitter. Tummen är användbar till allt. Att plocka upp saker med, man kan studera den noggrant och känna på den med den andra tummen. Att äta går väldigt dåligt om man inte är utrustad med en tumme. Försök att knäppa en knapp utan tummen. Det finns oändliga saker man inte kan göra utan en tumme. Heder till alla er som klarar er utan tumme.

Wilhelmina använder sin tumme när hon äter. Men inte till att hålla saker med. Hon stoppar in tummen i munnen och suger på den när någon matbit har hamnat där. Fort går det, innan mamma har hunnit torka bort det som hamnat utanför så sitter den där. Ibland så hamnar ett finger i näsan också. Tummen fungerar bra i alla situationer, när man är lite trött, om man gör illa sig. Napp går också bra att suga på men då måste tummen ut först.

Tummen är bäst ingen protest.

Ett rött monster

Wilhelminas nya hobby är att dra sig upp till stående på allt. Mamma damsög i går och lät dammsugaren stå kvar på golvet.
Mitt i lugnet så lutar sig Wilhelmina sig mot startknappen och dammsugaren startar. Både Mor och dotter hoppar till när röda monstret startar. En mycket förtvivlad dotter tittar efter mamma och börjar gråta förtvivlat. Framtida städningar får se hur illa pösen tog av upplevelsen.

Elvis i skogen.

Elvis bor i Ström. Jo vi såg honom i skogen i dag, jag och Zack. Han kom lufsandes i våra spår för att titta vilka som var i hans skog. Han var oförskämd nog att pinka på Zack. Men han var bara glad att någon ville hälsa på honom.

Efter titten drog han vidare med Zack i hälarna. Oj hur ska jag få tillbaka Zack nu då? Jag vislade och de stannade en stund båda två. Men de fortsatte och försvann bland träden. Visslade igen och tillslut så kom Zack tillbaka. Väldigt duktig och lydig hund. Jag blev mycket imponerad.

Elvis är såklart en hund! Grannen Tords stövare. Träffade Tords son tidigare på morgonen som jagade hare med Elvis. Hoppas att det blev en lyckad jakt för dem.


Zacks mamma Ebba

Blodbad i Ängesåker

I helgen så har det varit älgjakt i vanlig ordning för familjen Wälivaara. Pappa som traditionsenligt passar barnet, medan mamma jagar i skogen hela dagen. Eller var det bättre förr?

Det första som händer när jag ska ut på pass är att det står en älg på åkern. Den har ju ben så den lubbade snabbt iväg till grannjaktlaget. Efter en tur på andra sidan gränsen kommer en älg springandes rakt emot mig. Dunka dunka pickade hjärtat i min kropp. När man får igång kroppen på detta vis så känns hjärtat dubbelt så stort. En lite sväng så passerade hon mig på 50 m och så small det av två skott. In i skogen försvan hon, för det var en ko. Efter ett fångskott från hundföraren så fick hon en sista tur till slakthuset med traktor. Min fjärde älg.

Mormor skulle bjuda oss på en festlig middag och pappa och dotter var ju redan där så jag styrde bilen till Ängesåker. Fönstret till köket avslöjade en samling vid diskbänken bestående av mormor, pappa och Pös. En koncentrerad aktivitet pågick, såg jag utifrån. I dörren möts jag av kusin Lovisa som säger: Wilhelmina blöder.
Blöder? En femåring har ju lite fantasi så jag tog det med en nypa salt. Men det var så. Hon hade skurit sig på en pins på pappas keps, på vänster pekfinger. Med blod på näsan, håret och i örat. Var det lite problem att lista ut var hon skurit sig. Och ja hon grinade en liten skvätt när hon skar sig. Stackars Pös. Fingret ser ut att klara sig utan stygn hos doktorn.

Namn Dag

Nu är det registrerat hos myndigheterna.

Vår dotter heter:

Selma Elvira Wilhelmina Wälivaara

Torka

I början när man bloggar tänker man på vad man ska skriva om. Det finns ju hur mycket som helst. Men så tar vardagslivet över och ja vad ska man skriva om då? Egentligen så ska man ju kanske blogga om just det, så det är ju bara och skriva.

Igår så styckade vi de älgar som sköts i helgen. Jag och gubbarna jobbade på i 5 timmar, slet som djur tyckte vi. Och när jag kom till mormor och morfar så undrade de varför det tog så lång tid! Man ska ju hinna prata också, eller? :-) Tack till dem för att de var barn- och hundvakt, för pappa skulle ju jobba på kvällen. Väl i Ängesåker så började huset bullra lite konstigt, ungefär som när en timmerbil kör förbi husknuten. Väggen går förövrigt ca 150 m från huset. Pannan kanske kokar säger morfar. Med språng tar sig mormor ned i källaren. Men mätaren visar 60 grader. Saken var snart glömd.
1 timma senare sitter mormor och surfar in på vks hemsida. Jordskalv var det såklart! Vem kunde ha gissat det?

Här kommer lite bilder från vårat tidigare vardagsliv.

Trillevallen 2006


Vårgrillning Frösön 2007


Gunnars Traktor Hösten 2007

Natt promenad

Nattsömnen hos Wilhelmina är väldigt orolig. Hon sover i vår säng såklart. Mysigt med en liten pös att krama om mitt i natten.
Hon vaknar och grinar till, men nu så har hon börjat på att krypa omkring också. I natt så vaknar jag av att hon kryper upp på Mattias, troligtvis så var hon bara halvvaken för hon somnade halvvägs upp på honom.

Släktträd

Kommer snart att presenteras på bloggen så håll ut.

Pös rapport:

Kryper under bordet och slår sig i huvudet i varje krypsteg. Inte på sitt bästa humör i dag.

Oväntat

I grannbyn Sörfors bor Värna och Ture. Dessa människor lärde jag känna som barn när jag lekte med deras fosterson. Värna har jag träffat när jag har varit ute på palepad med hund och Wilhelmina. Varje gång har hon sagt att jag ska titta förbi någon dag.

Förra vecka så ringde hon och ville bjuda på fika. Jag var inte hemma då, men jag ringde någon dag senare, och då var hon inte hemma. Så idag tog jag, Wilhelmina och Zack oss en promenad till Sörfors för att hälsa på dem. Vi stövlade in på Tures 80 års dag, vad är oddsen för det? Vi har haft 1 år på oss och just denna dag fyller Ture år. Som tur var så tog jag med mig lite av mina torkade trattkantareller som han fick i present. Lyckoträff. Där fick vi smaka smörgåstårta och vanlig tårta. Jättegott!

Grattis på 80 års dagen Ture.

Manikyr

Det är klös i Wilhelmina. Nagelvård är inte mammas starka sida. När man ska fila dessa små naglar, med en ännu mindre fil, och händer som ständigt rör på sig. Ger man upp och hoppas på att hon slipar ned naglarna på sina leksaker. En sax har jag inte provat för så små saxar finns väl inte? Dessa naglar är sylvassa och när hon ska resa sig upp så nyper hon tag i skinnet och pressar in naglarna. Arg kan man ju inte bli hon är ju bara en liten baby. Vad ska man göra? Att fila naglar på pösen när hon sover är ju bra men då kan hon ju vakna av det. Dessutom så brukar vi somna samtidigt på kvällen och då går det ju inte. Ett finger om dagen får det bli hädan efter om jag kommer ihåg. Eller så kommer jag att få stå ut med klösmärken på kroppen.

Bullfest

Löken har lite blöjeksem på sin lilla rumpa, så den behöver luftas. Men en liten 8½ månads baby rör sig ju fram och tillbaka på golvet. Då blir det lite pölar här och där på golvet. Det bästa jag kom på var att sätta henne på köksbordet som har en plastduk. Sedan hade ju Mattias lovat Linn, Kevin och Faster på fika, bullar, te och dricka. Lite knepigt eftersom en liten halvnaken Lök satt på bordet. Var skulle fikat stå då, utan att dessa långa Lök-tentakler skulle nå allt
gó fika?
Med en bulle i handen så var hon inte så intresserad utav resten på bordet. Oj vad hon tyckte att det var smaskigt. Sedan fick hon smaka lite dricka det var också smaskens. Fikat klarade sig galant utan någon pöl på bordet.
Till middag blev det serverat fiskbullar och potatis. Även denna rätt föll lilla Löken i smak. Sedan föll far och dotter utmattade i soffan och somnade. En hård dag utan mamma som har jagat älg hela dagen.

Älg

Då var det återigen dax att dra på sig smygar kläderna och ge sig ut i älgskogen. Dagen började bra med att trampa i Zacks nattkiss på golvet. Tur att sockorna fortfarande var hopvikta efter tvätten. Våtservett fick duga som tvätt åt nedkissade fötter, huva!

Dagen till ära så började det att regna när jag kom ut på pass och regnjackan var såklart hemma. Den har följt med hela hösten och nu när den behövs, är den kvar hemma. Regnbyxorna var i väskan så jag blev lite blöt i nacken och runt handlederna. Världens bästa jacka. Nästa såt fick jag mig en riktig palepad. Jag gick med hundföraren. Det slutade med att en älgko fick ända sina dagar. Det var då inte jag som sköt, men den skyttens första älg. Grattis till dig.

Jobbet tar då inte slut när man kommer hem, svettig och trött. Maken jobbar och så har vi ju en vild pös hemma. Just nu så strimlar hon en massa reklam, som troligtvis ska provsmakas också. En paus behövdes så hon la huvudet på min fot och började suga på tummen och min tå.

Jag kommer ihåg

När en anonym rättsstavade mitt inlägg för några dagar sedan, kommer jag ihåg något från skolan. Svenska i lågstadiet. Vi ska lära oss konsonanser eller vad det nu heter. O e ä ö m.m eller hur det nu är, så har jag fortfarande inte lärt mig detta. Jag fick gå fram till tavlan för att skriva något av dessa bokstäver, självklart så blev det ju fel. Men jag mins att jag tänkte : Det kan ju vara vilken bokstav som helst. Men jag tyckte att det var väldigt pinsamt att det blev fel. Samma sak med lilla B och D. De ser ju lika ut fast den ena är åt andra hållet och tvärt om. Nu kan jag ju det, men då.
Det största problemet jag har är dessa bokstäver som ska vara två utav. tex Vatten, bodde, finns mm. Men det hörs ju säget de flesta, och efter en konsonant så ska det vara si och så... Tur att det finns rättstavlingsprogram på datorer. Men jag tycker att det är själva meningen som spelar roll och inte orden i den.
Så hädan efter så kommer det att finnas små fel här och där i texterna, men jag hoppas att det inte kronglar till det för er som läser detta förmycket.

Du anonyma rättstavare puss på dig, älskar dig.

Svampigt

Har ju lovat faster att vi ska plocka svamp och då första turen resulterade i 3 ynka svampar, så bestämde vi oss för att ta en ny tur. Mormor kom med, med en viss tvekan. Utrustad med en karta som morfar ritat gav vi oss iväg. Efter en titt på kartan såg jag att där har jag varit förr så dit borde jag hitta. Inga problem.
Vi började leta och tiden gick framåt utan en enda svamp. Pinsamt ska fasters andra tur sluta som den första? Provade ett nytt trick. En svart sopsäck som satt i ett träd,fick bli ny riktning. Yes! Äntligen svamp! Hela skogen hörde nog mig. Sedan ploppade svamparna upp ur marken framför oss. Som vanligt när man har som roligast så tar tiden slut, så färden bar hemåt igen. Nu ligger svampen på tidningspapper och torkar.



Pös rapport:
Drar sig upp till stående med, stöd förstås. Sopar mammas golv med magen i en rasande fart, släktdrag från gammel mormor Karin. Att städa inte krypa förstås! Krypa går för långsamt, ålning medelst hasning är bäst.

Äntligen

Jag fick den stora äran att ringa min make och gratulera Herr Wälivaara, när jag öppnade posten i dag. Snacka om en som blev överraskad och mycket glad. Namnet kommer från Mattias mamma.

Nu får jag titulera mig för Fru Wälivaara. Det känns lite konstigt och så måste man lära sig att skriva rätt också. Lite tråkigt att överge Hansson, men vill ju att familjen ska ha ett enhetligt namn. Ida Wälivaara, måste provskriva. Det tar nog ett tag innan det kommer att flyta på.

Pizza kväll

Efter en tur i svampskogen, där vi hittade 3 små svampar. Blev det pizza till middag. Med på turen var Faster och kusin Linn. Pappan glömde köpa jäst så det fick bli hastbullebotten. För han vägrade äta sconsbotten. Mycket viktigt.
Pizzan blev god men väldigt söt. Undra om det berodde på sockret i degen? Den gick hem hos kusinerna, en riktigt barnvänlig pizza om det nu behövs!
Så kvällen till ära så ska vi försöka ha en pizza kväll i månaden, för vi hade så trevligt.

Party Pös.

Vem känner igen sig i detta?

Detta är så typiskt. Vi var på 50 års kalas i går, jättegod mat och mycket trevlig live musik. Toppen roligt att åka på detta när man tillbringar de flesta dagar med en liten pös och en hund valp. Omväxling förnöjer.
Ett otroligt snällt och väluppfostrat barn har vi ju skaffat oss, tycker jag. Med ca 40 st glada och olika berusnings grad, mycket trevliga människor, så befinner sig Pösen plötsligt på en spännande plats.
I hennes ålder ska man ju älska mamma och pappa, och alla andra ska ju vara otrevliga monster som tänker äta upp en. Vandringspokal nummer 1. Det är ju klar att lite reserverad är hon. Satt i soffan och plötsligt så skulle hon till nästa person brevid mig, var där en stund och så vidare till nästa. Men då blev det för långt från mamma, samma väg tillbaka. Phu.

Denna Pös kämpade tappert att hålla sig vaken när tiden paserat läggdax. Vilken tur då kommer hon att sova länge på morgonen tyckte pappa. I alla fall till klockan 9.

När tror ni att hon vaknade?
Klockan 6.30 och var hungrig. Det tar på krafterna att festa loss.

Stackars Zack.

Zacks största skräck i livet har 4 hjul och brummar. Men för att ta sig någonstans i dagens samhälle behövs ju ett sådant monster. När man är en liten hund så kan man ju inte stanna hemma hela dagen själv.
Familjen packade in sig i bilen, plus att mormor rymdes, och drog till stan (Umeå) för att bränna pengar. En hel dag i detta monster.
Det finns något som är lite värre än en bil. En hundbur. De hör ju ihop på något konstigt sätt. Men vad gör man?
Farlig men härligt, oj vad det kan lukta mycket i en så stor stad. Efter en promenad så var monstret en bekant som kändes lite trygg. Men kissa fanns det ju inte tid med. Mattias var bombsäker "Han kommer att kissa i bilen." En hel dag i monstret gick men inget kiss i bilen.

Det första som händer på morgonen dagen efter är att bilen ska packas ur på varor. En hund ser genast väldigt ledsen ut när jag öppnar skuffen på monstret.
En gladare hund lufsar sedan ut i skogen på sin morgonpromenad.