En olycka kommer sällan ensam.
Ett ordspråk som kan stämma ganska bra ibland. Eller så tänker man på att händelserna hänger ihop. Sedan måste man ju tänka på hur lång tid det tar emellan händelserna. Flera år eller bara några minuter.
Olyckan hälsade på här i Ström i går. Nu när det har kommit 5-6 cm snö på den frusna backen, så blir det halkigt och blött på väldigt många ställen. Vår bro utanför dörren gillar det här med snö. speciellt att omvandla den till en mer kompakt massa, nämligen is! Ja, bilden är nog redan formad i hjärnkontoret. En glad mamma fyller på fågelfrön till vinterfåglarna och travar upp och ned för denna bro. Men sista gången så gick hon inte nedför, utan hoppade på den mjuka rumpan utför hela trappen. Hela tre steg! Oaj vad det kändes skönt i hela kroppen, speciellt rumpan. Men nu är jag ju vuxen och mamma min är ju i Thailand, så inga tårar fäldes. Bara att bita i hop och njuta av livet.
Ingen olycka kommer ju ensam, såklart!Den duktiga pappan i huset levererade dagens ranson av AD droppar i pösens smackande mun. Vilket inträfar på skötbordet och ska ske på morgonen. Vilket oftast glöms. Flaskan står längst upp på hyllan ovanför skötbordet med andra flaskor med olika innehåll. Vad det var som ramlade ned vet jag inte men hårt var det och det landade just under pösens öga. Hennes mamma var ju hemma så här fick tårarna spruta. Ont såklart!
Så nu sitter det ett blåöga på en liten Pös och mamman har ett stort blåmärke på den stora rumpan.
Ett ordspråk som kan stämma ganska bra ibland. Eller så tänker man på att händelserna hänger ihop. Sedan måste man ju tänka på hur lång tid det tar emellan händelserna. Flera år eller bara några minuter.
Olyckan hälsade på här i Ström i går. Nu när det har kommit 5-6 cm snö på den frusna backen, så blir det halkigt och blött på väldigt många ställen. Vår bro utanför dörren gillar det här med snö. speciellt att omvandla den till en mer kompakt massa, nämligen is! Ja, bilden är nog redan formad i hjärnkontoret. En glad mamma fyller på fågelfrön till vinterfåglarna och travar upp och ned för denna bro. Men sista gången så gick hon inte nedför, utan hoppade på den mjuka rumpan utför hela trappen. Hela tre steg! Oaj vad det kändes skönt i hela kroppen, speciellt rumpan. Men nu är jag ju vuxen och mamma min är ju i Thailand, så inga tårar fäldes. Bara att bita i hop och njuta av livet.
Ingen olycka kommer ju ensam, såklart!Den duktiga pappan i huset levererade dagens ranson av AD droppar i pösens smackande mun. Vilket inträfar på skötbordet och ska ske på morgonen. Vilket oftast glöms. Flaskan står längst upp på hyllan ovanför skötbordet med andra flaskor med olika innehåll. Vad det var som ramlade ned vet jag inte men hårt var det och det landade just under pösens öga. Hennes mamma var ju hemma så här fick tårarna spruta. Ont såklart!
Så nu sitter det ett blåöga på en liten Pös och mamman har ett stort blåmärke på den stora rumpan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar