Kvack

Ankor överallt var jag än vänder mig så finns de i varje vrå i huset. Wilhelmina fick en ankfamilj i julklapp av faster och kusinerna. Dessa har nu spridit sig i huset och bara väntar på att någon ska klappa dem. "Ankan säger alltid Kvack, också när den menar tack" Så står de i en av hennes böcker.

Igår så fick några ankor bada med Wilhelmina, en mycket blöt tillställning. Mamman som satt brevid var välförbered, utan byxor och sockar. Utrustad endast i en kortärmad tröja började plaskandet. Vatten flög i hela badrummet och ankorna kämpade för livet i den lilla badbaljan. Wilhelmina blundade och togi med båda armar, plask, plask.

Ankorna överlevde och mamman var jätteblöt. Golvet var väldigt blött och kameran klarade sig med nöd och näppe. Detta är resultatet:

Något oväntat kan fastna i baken när man reser sig.

Vackert att se

Wilhelminas julklappar 2008

Vacker morgon i Ström

Såpbubblor är riktigt skoj.

Mamma dammsuger.

Paketigt värre

Wilhelminas första jul och mammans första jul hemma. Vi överlevde båda två. Den berömda matkällaren har arbetat hårt med all julmat. jag har funderat på hur de som inte har en matkällare löser förvaringsbiten. Det är ju många fat och ett kylskåp är ju inte så stort. Min mamma hon hade trappen upp på vinden som matförvaring på vintern.

Enligt min mening så blev det en lyckad julafton här i Ström. God mat och goda vänner som det heter. Dagens hjälte denna dag var Evald som var så sjuk att han bara åt en bit sill. Att du ens orkade tänka på att fira jul i år förstår jag inte. Vilken tur att det blev kvar efterätt som du fick av oss dagen efter. Saffranspannacotta.

Dagen efter julafton så var jag inne i ett rimma tänk. Jag rimmade och rimmade om allt, tillslut sa maken. "Mattias han skrattar , för Ida rimmar som en kratta" då var det slut på det roliga. Fler rim kommer till nästa år, om de då får någon att skratta som en kratta får vi se då!

Det är fler än jag som inte har haft tid att sitta framför datorn har jag konstaterat. När jag tittat på de bloggar jag följer ser jag att gamla inlägg bara finns kvar. Kanske de hade jul hemma också?

Oj oj oj...

...vad roligt ja ha haft! Nu är jag barnfri några timmar. Pösen drog till Farmor och tog pappan med sig. Vad ska man då göra med all tid som bara väller över en? Jag är fri, riktigt fri. Detta kan nog bara en mamma förstå vad det innebär, tror jag. Jag älskar min lilla tjej men även en mamma måste få vara för sig själv.

Vad var det nu som var så roligt då? Jo jag tog på mig skidorna för att ge mig ut på en tur i skogen med Zack. Efter några meter insåg jag lyckan med föret. Lagom hård skare och ett fint lager på ca 7 cm med pudersnö ovanpå. Perfekt offpist enligt mig. Jag letade genast igen en mycket bra åker med mycket bra lutning. Skjuts över kanten och iväg. JIPPPPPPPPPPPPPPPPPPI!! Skita skojigt. Travade upp och åkte ned igen och igen och igen. Jag kunde inte låtabli att skicka en blid på spåren till Mattias för att göra honom avundsjuk. Längtar redan dit. Då ska jag ta med mig telisarna och stighudarna då blir jag till ett spån. Ett mycket glatt spån desutom.

Farfar och Mona var ju på besök igår. Simon följde oxå med. De hade så mycket julklappar så de fick ta med sig släpvagnen. Men tyvärr så var Pösen inte på sitt bästa vingelhumör, så det blev ingen gå föreställning. Blyg var hon också. När de åkte hem så somnade hon direkt. Den lilla lökiga fröken hade inte sovit en sekund på hela dagen. Hon var uppe från 9.30 till 18.00. Normalt så har hon hunnit med att sova två gånger på den tiden. men hon var lika glad som vanlig ändå. Denna dam förvånar mig men alla barn är ju olika som de säger.

Vingelmina

Idag har det övats på nästa steg i livet. Nämligen från att förflytta sig på fyra stöd till två. Wilhelmina har vinglat omkring mer än vanligt på sina små ben. Fram och tillbaka i köket har hon tagit sig. Men när den trevliga och väldigt kelsjuka hunden kommer i närheten, så är det bäst att sätta sig ned på rumpan. Han slickar henne i ansiktet och då ser hon inget och balansen är ju inte den bästa. Hon har även lagtill med endel vändningar för att byta färdriktning. Heja heja mammas lilla pös.

1 ton...

...kläder finns det i lökens garderob. På morgonen har jag rensat och städat dessa kläder. Mycket är ärvda kläder från olika tidsperioder i livet. Vissa funderar man på vad tillverkaren tänkte på när den la in dem i sortimentet. Sedan hur någon kunde ha köpt dessa är ju en annan sak. Tillgång och efterfråga på marknaden styr ju.

När det finns så mycket kläder kan man ju undra varför man inte kan låta bil att köpa egna kläder till henne. Nu är det ju så att det är snart julafton och då kommer det garanterat mer kläder i paketen. Har sagt till de som frågat att hon inte behöver några kläder, men vem kan motstå frestelsen att köpa dessa söta som hänger på galgen i affären? Inga leksaker och inga kläder behövs hos oss. Men vad ska man då köpa till en 11 månaders människa?

Nu har jag inte tid att sitta här längre julstädning hägrar i horisonten. Härligt. Not.

Vattenlös

Ja man är ju glad att strömmen börjar få fasta tider i huset. Nog för att livet inte har skilt sig speciellt mycket mellan utan ström och med. Sedan att vi bor i Ström och att det börjar att bli ett stående skämt att vi är strömlösa i Ström. Ja man kan skämta på. Vi var ju utan ström igår också. Men Mattias fick sköta den biten för jag och pösen åkte till varmare breddgrader, nämligen Björna. Där bakades det godis så det stod svart rök som en skorsten från spisen. Men gott blev det.

Den vanliga morgonturen som jag och Zack tar på morgonen, sker numera med skidor under fötterna. Efter att ha konstaterat att vi var utan vatten i kranen, trots att vi hade ström i huset. Begav vi oss ut i den snötäckta vildmarken. Vår tur går över en åker och förbi brunnen. Där träffade jag på Tord och lite senare kom Bert-Ove.

Så här tjusig är den inte.

Något fel på pumpen i brunnen var det. Därför kom det bara damm från kranen på morgonen. Jag fick köra till Bjurholm för att hämta lite reservdelar. När jag väl kom tillbaka så var det inte detta som var felet. Senare visade det sig att det var en läcka i Bert-Oves ladugård som var den stora boven i hela dramat.

Vattnet kom tillbaka runt 14.00, med mycket luft och en massa skräp. Hoppas att detta är den sista överraskningen för i år.

Strömlösa

Jag skröt över vårt bästa köp i mitt liv igår. Vilket fantastiskt hus vi har. Det största problemet var att vi blev utan vatten. Ingen pump kan ju pumpa utan el.

Vårt hus är utrustat för att klara oss strömlösa i flera år. Laga mat gör vi på vedspisen i köket, Där alstras även ljuv värme som sakta sprider sig i huset. En varm kakelugn gör sitt för att bidra till glädjen i huset. Så mysigt huset är när ljus lyser i alla rum. Ja!, man myser så att man storknar. Det enda som en modern människa som jag saknar är telefonen. Kontakten med omvärlden som fyller tomrummet efter tv och radio.

Vattenproblemet löstes med hjälp av smält snö. Även här så värmde vedspisen i köket den stora grytan med snö. Så ynkligt lite vatten det blir av 10 liter snö. Det visste jag ju förstås men det är ju kul att studera resultatet.

Sedan så har vi ju en riktigt fin matkällare. En med lucka i köksgolvet. Där hamnade allt som var i kylskåpet. + 5 grader stod termometern på, perfekt för kylvaror. Kanske ska man stänga av kylskåpet på vintern och spara en bunt med ström.

Bonden här i byn fick jobba häcken av sig. Elverk för att starta vattenpumpen så hans djur inte törstade ihjäl. Dessutom så skottar han till de flesta i byn. Så han var här två gånger och skottade i går. Dagens hjälte om jag får bestämma.

Vi gick det ingen nöd på igår. Men jag tänkte på alla dessa människor som bor i dedära moderna husen med eluppvärmning. Stackars er, se vad bra det är med lite kultur i huset!

Ström utan ström igår.

Julkort

Undra om mamma och pappa var elaka när kortet skulle tas?

Jag gillar att äta snö från lyktan, så det så!

God Jul från familjen Wälivaara i Ström.

Det som gömts...

.. i snö kommer fram i tö.
Det hela började när vi skaffade oss ett tvillingkort till vår tvmotagare. Denna mottagare skulle vi ha i sovrummet, så vi slapp att se våra filmer flera gånger om. Det stora problemet var att denna box sköttes med en dosa. Denna dosa var spårlöst försvunnen. Letade igenom hela huset flera gånger, utan att hitta den. Vill minnas att vi använde den sist när vi var i fjällstugan. Visste att vi skulle upp till fjällen snart så vi fick vackert vänta till dess. Men tyvärr så befann den sig inte i fjällstugan. Vi gav upp och skaffade oss en ny. Vad mer kan man göra?

Nu snart ett år senare så tar Mattias fram en gammal jacka som han slutat använda. Vad finns i den? DOSAN!!! Så nu har vi varsin och kan terrorisera varandra när vi ska se på tv på kvällen.

Sjukligt värre

Ja här har vi vädrat magen nu hela familjen, de enda som klarat sig är djuren. Det började i går på fm när jag kände mig väldigt hängig. Gick och la mig en stund tyckte jag, men jag sov närmare tre timmar. Mattias skulle till Bjurholm på kvällen så pösen fick åka till mormor och morfar. Skönt då kan jag få bara bry mig om mig själv och vara sjuk. Dessutom så tänkte jag att då kan jag få något gjort här hemma, jovist att det gick bra! Ont i kroppen och fryser väldigt. Jag orkade inte ens sitta vid datorn och släktforska. Efter ett samtal till Ängesåker så visade det sig att den lilla fröken också kräktes förfullt, stackars mosters älskling.

En mycket tröt pös kom hem senare på kvällen och drack lite vatten men kräktes upp det på en gång. Väntade en stund och hon drack lite välling, den fick hon behålla i kroppen och somnade genast. Mamman förberede natten med plastfrote och en massa handdukar. En egen spyhink fick hon också, yogurthburk. Ganska sött en stor hink till mamman och en liten till pösen. Det visade sig senare på morgonen att varken hink eller handukar behövdes. Natten blev orolig för mig. Lättväckt och kall om fötterna. Desutom så började frysen pipa 3.30, någon (jag) stängde den inte ordentligt på kvällen.

Idag så mår jag bra men känner att kroppen saknar näring. Pösen är trött och vill inte äta något. Vatten går bra, vi får se om hon har bättre aptit nu när hon vaknar. Värre är det med Mattias i dag, han huffar och gruffar och tycker att livet är pest. Han har sovit större delen av dagen.

Dimma

Det var som en Londondimma i köket igår, jag kunde knappt se handen framför mig. Mitt in röken så ringer moster och undrar hur det går. Tänk dig: En liten pös som klänger runt benet och vill komma upp. En telefon i den andra handen och en trasa i den andra. Spisen full med överkokt fudge och från den varma plattan så väller det upp en tjock rök. Det blev inte riktigt som ja tänkt mig! Men godiset blev gott!!

Marodör

Faster bakade en jättegod kaka förra söndagen. Då hade vi också vår andra pizzakväll + att det var skyltsöndag. Filmjölkskaka i långpanna , den smakar lite som pepparkaka. Receptet fanns i ett reklamblad som jag trodde att jag eldat upp. Men i går så fann jag det som tur var. Jag rev ut det och la det på en stol för annat kom emellan, så den blev kvar där.

Vi hade mormors bil hos oss så det blev ett besök där under dagen. Vi kom hem sent och Mattias och Wilhelmina gick och la sig. Några bananer började sjunga sista versen så jag bakade en banankaka. Undertiden jag är i köket så hör jag hur Zack tuggar på något. Inte så konstigt för han har några tuggben som han manglar och smaskar på. Men jag brukar titta så han inte tuggar på något han inte borde tugga på. Han hittade receptet såklart och nu var det i tusen bitar. MARODÖR. Arg blev jag men vad kan man göra? Lapparna la jag på köksbänken och grämde mig en stund. Kakan blev klar och jag gick och la mig.

PÅ morgonen så tittade jag på lapparna och såg att alla ingredienser stod på samma sönderrivna lapp. Det som saknades var hur mycket mjöl som skulle vara i kakan. Tur va?

Sedan hittade jag receptet på nätet här.

På Wikipedia står det såhär:
Marodör (fr. maraudeur, av maraude) kallas en soldat, som i krig utan tillstånd avlägsnar sig från sin trupp och söker att av befolkningen på krigsorten förskaffa sig livsmedel eller värdesaker.

Kanske inte stämmer precis men han tog ju ett recept på mat!!!

Nallat färdigt

Jaha då var det dax för att julpynta. Jippi tog fram mina julgrejor och insåg att någon har nog nallat dem eller så var de inte fler. Jag kommer inte ihåg vad som var uppe i fjol. Mest pynt har jag till granen, kan man verkligen sätta upp den redan nu? Med många flytter så tror jag att de inte har minskat i antal, utan de har inte varit prioriterat me julpynt i vårat hushåll. Köpte en ljusslinga igår som ska upp på något utanför husdörren. Vi får se vad det blir.
Nu är det jul igen!!!

Repris

Efter ännu en dag i Umé så har vi äntligen kommit hem. Lite julklappsköp och ett besök hos gammelmorfar han vi med. Man får vackert inställa sig på att ett besök i Umé blir långdag. Var en sväng på strömspilen och där var det bilkö för att ens komma in på området. Julhandeln har redan börjat verkar det som. Vi han även snurra runt på industriområdet vid bilprovningen, där vi letade efter en butik som vi fått fel namn på. Hur lätt är det då att hitta den? Vi kom rätt tillslut.

Zack har spenderat hela dagen med att springa upp och nedför en skidbacke. Åkt skoter har den lurveln också fått göra, vad avundsjuk man kan få bli. Snacka om en hund som är trött i kväll.

Wilhelmina provkör bil.

Upplyst

En dag i veckan så styrde bilens hjul mot en stor stad. Jag och pösen skulle på äventyr till metropolen Umé för att få lite mer kött på benen i vår nya hobby, släktforska. Det är ju klar pösen forskar ju inte så mycket på släkt, utan hon undersöker det mesta i omgivningen.

Dagen började med att jag skrivit fel på tiden så jag väntade på mina kära kurskompanjoner förgäves. Visste var vi skulle så jag körde till Umé och stadsbibloteket. Väl där så visade det sig att jag missat dem i Bjurholm med bara några sekunder. De åkteiväg några minuter tidigare än vi sagt att vi skulle träffas. Vilka kompisar va! Min uppskrivna tid var alltså korrekt

Förmiddagen gick ut på att titta på microkort, hur kul somhelst. Fick dock ha ett öga på skärmen och ett på pösen. Hon rör sig med raketfart och vill upptäcka allt som hon ser. Men hon är bra på att sysselsätta sig själv och är inte några problem att ha med sig på såna här äventyr.

Eftermiddagen spenderades på univesetetet, där vi fick en föreläsning och guiad tur av Cuno. Mycket intressant människa som sitter på mycket kunskap om historia i västerbotten. Vilka arkiv som finns bevarade där. Riktigt spännande.

Dagen slutade med en mycket trött pös, som även var sårad. En näsa som blödde och ett sår på den lilla tummen. Blev resultatet av allt som måste upptäckas. Dagen avslutades med middag på kinaresturang med pappan som varit på kurs i Robertsfors.

Nedlysta

Vad kan man säga? Ibland så räcker tiden helt enkelt inte till. Eller så prioriterar man lite viktigare saker i livet. Det är ju en fråga som man kan ställa sig är: Är det tiden eller prioriteringen som är själva problemet?

Lyssnade på radio i går när jag körde hem från Umé. En förkortad version av ett program som sändes från "Christer" från p3. Det handlade om när man tar semester och varför man ska ha ledigt. En kille som de pratade om han tog ledigt i en vecka för att bygga om i sitt kök. När semestern väl var där så var köket 1 vecka försenat. Skojigt eller? Tror ni han rullade tummarna den veckan?

En kille hade pratat om sin semester i flera veckor: Resans mål var den välbesökta ön Kreta. När dagen d väl var där så försov han sig och missade planet. Han stängde in sig i sin lägenhet hela veckan och gick inte ut. Han skämdes nog. När veckan var slut så undrade alla hur semestern varit. Jättetrevlig tyckte han.

När bonden fick semester då tittade han på traktorer och djur på olika mässor. Endel är allt bra konstiga.

God Förmidag på er kära läsare.