Raket hundar

Mormor och morfar bor ju som de flesta vet, i den ödsliga skogen i Näsland. Husamlingen på två hus kan även kallas för Ängesåker. I en skog bor det också djur, såklart! En hel bunt just i närheten av huset.

Mormor och morfar har en beagle som heter Eivy, men har numera namnet Ebba. Zacks mamma. På senare tiden har Ebba lagt på sig lite runt sin mage. Jag tycker att hon har nog fått för god mat. Men morfar han tycker att hon har fått röra sig förlite. Delade meningar är ju också bra att ha. Hunden ser ju lycklig ut också är det ju inte min hund.

För några dagar sedan var vi på besök just på denna plats i Ängesåker. Mattias var ute med hundarna och Ebba fick vitring på något. Som en raket lämnade hon både Mattias och Zack i ett dammoln, och försvann in i skogen. Inga vislingar och rop hjälpte, hunden var spårlöst försvunnen. Med en suck gick Mattias in och lämnade nyheten till ägarna.

Det har ju hänt förut att Ebba har gjort likande så vi var inte oroliga, men nyfikna. För vad var det hon hittat i skogen? Någon timma senare går jag ut på bron för att lyssna om hon skäller någonstans. Vem kommer inte springandes tillbaka? Just det den bortsprungna hunden Ebba. Lite skamsen såg hon ut, men jag var glad att hon var tillbaka. Innan jag gick in så tittade jag upp mot vägen, av en gammal vana. Då går ett rådjur över vägen under gatulyktan. Det var ju mörkt ute så jag rusar in och hämtar den framtida jägaren Zack. Han måste ju få sniffa på rådjur. Väldigt enkelt när man just har sett ett.

Ut i jympaskor och hund i koppel. När han hittat igen spåret förvandlades han till en draghund. Med en väldans fart drog han mig rakt in i den mörka skogen. Kvistar och småbuskar vinade förbi i farten. En bäck och mörker så tog jag beslutet att gå runt på vägen. Avbrott i spårningen. Väl på andrasidan gick vi efter åkerkanten. Vid det här laget så var mina skor vattenfylda, men vad gör man inte för sin hund? Han hittade igen spåret och rakethunden var tillbaka. Över åkern fram och tillbaka. Medans mina skor började klafsa i varje steg jag tog. Nä nu får det vara nog och vi gick frysandes hem igen. Synd att det var mörkt annars hade jag släppt lös honom och han fick driva lite.

Spelberoende

Mattias har hittat ett spel som är fängslande roligt att spela. Jag kommer inte ihåg vad det heter, men man är en människa som ska hitta skatter och döda. Vilket spel är inte roligt om man inte kan döda? Själv försöker jag undvika det mesta som heter spel. Jag kan också fastna och sitta i timmar framför skärmen på datorn. Vem har tid med det när man har en unge hemma i huset?

Problemet är (om det nu är ett så stort problem) min man sover inte längre i sängen på natten. Några timmar på morgonsidan det är allt. Om han nu sitter framför datorn eller sover i soffan det vet jag inte. Men i sängen är han inte. I början brukade jag gå upp och hämta honom, men han är ju en vuxen karl. Nu får han vackert sköta sitt sovande själv. Hoppas att han kommer ihåg att en liten 9 månaders Wilhelmina inte sover så länge på morgonen och kan även vakna på natten. Men vem vaknar av henne när man inte är där?

Jag älskar min kära utarbetade make över allt. Men jag måste bara få skriva av mig lite. Så nu vet alla vad Mattias gör på nätterna i Ström. Puss på dig.

Inte som planerat

Idag har det varit vild fart på pappan i huset. Han har bytt däck på bilen och städat på gården, plogkäppar blev uppsatta i alla vinklar och vrår. Han var ute i flera timmar och Zack satt nöjd på ett ullunderlägg och mumsade på ett älgben.

Egentligen skulle vi ta oss en tur till den stora staden Umé. Men det har varit kallt i natt och så snöade det lite på morgonen. Bilen var ju inte utrustad med de rätta däcken så vi fick planera om dagen.

Inne så var det action i köket, det som lagades var pölsa. Mamma och pappas favorit mat. Inte köpt utan den var lagad från grunden. Kokade älgben och tog kött från dem, kornkross, lök och lite kryddor. Smaskens.

Pösen har varit lite grinig på eftermiddagen, trött och hungrig tror mamma. Annars är det full fart att rädda både pös och saker från att skadas. Tv:n är en ny favorit att stå och slå på, inte så bra kanske. Den kommer nog att skruvas upp på väggen.

Nu är mamman helt slut och pappan har åkt på jobbet, och pösen jobbar hårt med att dra ned saker från bordet.

Linslus

En kamera är en kul grej. Att bevara livets små ögonblick för framtiden är en smart sak. Wilhelmina gillar den röda lampan som blinkar på kameran innan den tar kort, därför är hon glad på de flesta bilderna.

En glad pös har upptäckt var veden tillfälligt förvaras i hallen.

Det roligaste som finns är att få springa fort med pappa.

Mamma har hängt upp en gunga i köket.

Ibland blir man trött och somnar på pappa.

Träden bakom ladugården tycker olika om att det snart är vinter. Lövigt värre.

Födeledagskalas

Imorgon fyller farmor år. Hur många kanske hon vill att vi ska hålla hemligt. För att fira denna dag så har vi varit på kalas i kväll. Palt var det utlovat av kocken tidigare i veckan. Men i huset doftade det stek när vi skramlade in. Vad hände med palten? Tre stycken besvikna gäster konstaterade att den efterlängtade paltkoma inte skulle inträffa. Mycket riktigt stod det en gryta med stekar på spisen, och även en gryta med Palt. Jippi!!! Hungriga skaran slickade sig om munnen. Vilken tur att hon bara skojade.

Palt kanske inte passar att fylla Wilhelminas mage med. Tänk dig en liten Lök med paltkoma! Så hennes mat bestod av farmargryta lagad hos Findus. Mums tyckte hon. Men självklart så fick även hon smaka på palt. Klart att hon också är en äkta Wälivaara och tycker om palt. Lingonsylten var lite för sur och endel små grimarser framkallades. Som en fågelunge öppnade hon ändå sin mun och ville ha mera. Gammel mormor Karin fixade sedan ihop efterätten i ett nafs. Hemmagjord rulltårta med grädde och mandarier. Hur smaskigt somhelst. Häggbärslikören fick avrunda kaffet.

Grattis på födelsedagen farmor Elsebeth.

Storstads liv

När jag var liten så var Bjurholm en liten håla. Det fanns inte mycket att göra i lilla Bjurholm tyckte man då. Man ville lämna stället så fort det gick! När jag väl sett världen i några år så längtade jag tillbaka till denna otroligt tråkiga håla.

Idag var det utflykt till metropolen Bjurholm. När man bor i en by med ca 20 innevånare så liknar Bjurholm en stor stad. Livet från ett nytt perspektiv. I Bjurholm finns det mataffärer, simhall, bibliotek och mycket annat. Tänk vad jag missar när jag är hemma i Ström hela dagarna. Bjurholm är perfekt enligt min mening. Det är ju klart även solen har sina fläckar.

Dagens tur var en bibliotekstur i första hand. Lite material koll för min nya hobby, släktforska. Ja tiden går fort när man läser i böcker och Wilhelmina tyckte att detta var ett roligt ställe att vara på. Tiden flög fram och plötsligt var klockan långt över lunch. Med ett vrål blev Wilhelmina jätte hungrig. Mat nu!!!! På med kläder och rusaiväg till Jonte´s.

Bra med micro då går det fort att värma mat till pösen. Halva burken försvann i ett nafs ned i gapet. Inte burken utan det som var i den. Lite mer mat fick värmas på, men det blev förvarmt och måste stå en sund som vanligt. I ett obevakat ögonblick var lilla handen i tallriken med varm mat. Narturligtvis så brände hon sig. Ned med handen i vattenglaset med kallt vatten. Som tur var så var det inte mycket mat i tallriken och den var inte jättevarm, men varm nog att bränna sig. De små fingrarna ser ut att ha klarat sig utan bestående men. Phu! Jag tror att mamma och pappa kommer att ha järnkoll på var tallriken står i framtiden.

Hyllning

Tur att den sitter där den sitter. Tummen är användbar till allt. Att plocka upp saker med, man kan studera den noggrant och känna på den med den andra tummen. Att äta går väldigt dåligt om man inte är utrustad med en tumme. Försök att knäppa en knapp utan tummen. Det finns oändliga saker man inte kan göra utan en tumme. Heder till alla er som klarar er utan tumme.

Wilhelmina använder sin tumme när hon äter. Men inte till att hålla saker med. Hon stoppar in tummen i munnen och suger på den när någon matbit har hamnat där. Fort går det, innan mamma har hunnit torka bort det som hamnat utanför så sitter den där. Ibland så hamnar ett finger i näsan också. Tummen fungerar bra i alla situationer, när man är lite trött, om man gör illa sig. Napp går också bra att suga på men då måste tummen ut först.

Tummen är bäst ingen protest.

Ett rött monster

Wilhelminas nya hobby är att dra sig upp till stående på allt. Mamma damsög i går och lät dammsugaren stå kvar på golvet.
Mitt i lugnet så lutar sig Wilhelmina sig mot startknappen och dammsugaren startar. Både Mor och dotter hoppar till när röda monstret startar. En mycket förtvivlad dotter tittar efter mamma och börjar gråta förtvivlat. Framtida städningar får se hur illa pösen tog av upplevelsen.

Elvis i skogen.

Elvis bor i Ström. Jo vi såg honom i skogen i dag, jag och Zack. Han kom lufsandes i våra spår för att titta vilka som var i hans skog. Han var oförskämd nog att pinka på Zack. Men han var bara glad att någon ville hälsa på honom.

Efter titten drog han vidare med Zack i hälarna. Oj hur ska jag få tillbaka Zack nu då? Jag vislade och de stannade en stund båda två. Men de fortsatte och försvann bland träden. Visslade igen och tillslut så kom Zack tillbaka. Väldigt duktig och lydig hund. Jag blev mycket imponerad.

Elvis är såklart en hund! Grannen Tords stövare. Träffade Tords son tidigare på morgonen som jagade hare med Elvis. Hoppas att det blev en lyckad jakt för dem.


Zacks mamma Ebba

Blodbad i Ängesåker

I helgen så har det varit älgjakt i vanlig ordning för familjen Wälivaara. Pappa som traditionsenligt passar barnet, medan mamma jagar i skogen hela dagen. Eller var det bättre förr?

Det första som händer när jag ska ut på pass är att det står en älg på åkern. Den har ju ben så den lubbade snabbt iväg till grannjaktlaget. Efter en tur på andra sidan gränsen kommer en älg springandes rakt emot mig. Dunka dunka pickade hjärtat i min kropp. När man får igång kroppen på detta vis så känns hjärtat dubbelt så stort. En lite sväng så passerade hon mig på 50 m och så small det av två skott. In i skogen försvan hon, för det var en ko. Efter ett fångskott från hundföraren så fick hon en sista tur till slakthuset med traktor. Min fjärde älg.

Mormor skulle bjuda oss på en festlig middag och pappa och dotter var ju redan där så jag styrde bilen till Ängesåker. Fönstret till köket avslöjade en samling vid diskbänken bestående av mormor, pappa och Pös. En koncentrerad aktivitet pågick, såg jag utifrån. I dörren möts jag av kusin Lovisa som säger: Wilhelmina blöder.
Blöder? En femåring har ju lite fantasi så jag tog det med en nypa salt. Men det var så. Hon hade skurit sig på en pins på pappas keps, på vänster pekfinger. Med blod på näsan, håret och i örat. Var det lite problem att lista ut var hon skurit sig. Och ja hon grinade en liten skvätt när hon skar sig. Stackars Pös. Fingret ser ut att klara sig utan stygn hos doktorn.

Namn Dag

Nu är det registrerat hos myndigheterna.

Vår dotter heter:

Selma Elvira Wilhelmina Wälivaara

Torka

I början när man bloggar tänker man på vad man ska skriva om. Det finns ju hur mycket som helst. Men så tar vardagslivet över och ja vad ska man skriva om då? Egentligen så ska man ju kanske blogga om just det, så det är ju bara och skriva.

Igår så styckade vi de älgar som sköts i helgen. Jag och gubbarna jobbade på i 5 timmar, slet som djur tyckte vi. Och när jag kom till mormor och morfar så undrade de varför det tog så lång tid! Man ska ju hinna prata också, eller? :-) Tack till dem för att de var barn- och hundvakt, för pappa skulle ju jobba på kvällen. Väl i Ängesåker så började huset bullra lite konstigt, ungefär som när en timmerbil kör förbi husknuten. Väggen går förövrigt ca 150 m från huset. Pannan kanske kokar säger morfar. Med språng tar sig mormor ned i källaren. Men mätaren visar 60 grader. Saken var snart glömd.
1 timma senare sitter mormor och surfar in på vks hemsida. Jordskalv var det såklart! Vem kunde ha gissat det?

Här kommer lite bilder från vårat tidigare vardagsliv.

Trillevallen 2006


Vårgrillning Frösön 2007


Gunnars Traktor Hösten 2007

Natt promenad

Nattsömnen hos Wilhelmina är väldigt orolig. Hon sover i vår säng såklart. Mysigt med en liten pös att krama om mitt i natten.
Hon vaknar och grinar till, men nu så har hon börjat på att krypa omkring också. I natt så vaknar jag av att hon kryper upp på Mattias, troligtvis så var hon bara halvvaken för hon somnade halvvägs upp på honom.

Släktträd

Kommer snart att presenteras på bloggen så håll ut.

Pös rapport:

Kryper under bordet och slår sig i huvudet i varje krypsteg. Inte på sitt bästa humör i dag.

Oväntat

I grannbyn Sörfors bor Värna och Ture. Dessa människor lärde jag känna som barn när jag lekte med deras fosterson. Värna har jag träffat när jag har varit ute på palepad med hund och Wilhelmina. Varje gång har hon sagt att jag ska titta förbi någon dag.

Förra vecka så ringde hon och ville bjuda på fika. Jag var inte hemma då, men jag ringde någon dag senare, och då var hon inte hemma. Så idag tog jag, Wilhelmina och Zack oss en promenad till Sörfors för att hälsa på dem. Vi stövlade in på Tures 80 års dag, vad är oddsen för det? Vi har haft 1 år på oss och just denna dag fyller Ture år. Som tur var så tog jag med mig lite av mina torkade trattkantareller som han fick i present. Lyckoträff. Där fick vi smaka smörgåstårta och vanlig tårta. Jättegott!

Grattis på 80 års dagen Ture.

Manikyr

Det är klös i Wilhelmina. Nagelvård är inte mammas starka sida. När man ska fila dessa små naglar, med en ännu mindre fil, och händer som ständigt rör på sig. Ger man upp och hoppas på att hon slipar ned naglarna på sina leksaker. En sax har jag inte provat för så små saxar finns väl inte? Dessa naglar är sylvassa och när hon ska resa sig upp så nyper hon tag i skinnet och pressar in naglarna. Arg kan man ju inte bli hon är ju bara en liten baby. Vad ska man göra? Att fila naglar på pösen när hon sover är ju bra men då kan hon ju vakna av det. Dessutom så brukar vi somna samtidigt på kvällen och då går det ju inte. Ett finger om dagen får det bli hädan efter om jag kommer ihåg. Eller så kommer jag att få stå ut med klösmärken på kroppen.

Bullfest

Löken har lite blöjeksem på sin lilla rumpa, så den behöver luftas. Men en liten 8½ månads baby rör sig ju fram och tillbaka på golvet. Då blir det lite pölar här och där på golvet. Det bästa jag kom på var att sätta henne på köksbordet som har en plastduk. Sedan hade ju Mattias lovat Linn, Kevin och Faster på fika, bullar, te och dricka. Lite knepigt eftersom en liten halvnaken Lök satt på bordet. Var skulle fikat stå då, utan att dessa långa Lök-tentakler skulle nå allt
gó fika?
Med en bulle i handen så var hon inte så intresserad utav resten på bordet. Oj vad hon tyckte att det var smaskigt. Sedan fick hon smaka lite dricka det var också smaskens. Fikat klarade sig galant utan någon pöl på bordet.
Till middag blev det serverat fiskbullar och potatis. Även denna rätt föll lilla Löken i smak. Sedan föll far och dotter utmattade i soffan och somnade. En hård dag utan mamma som har jagat älg hela dagen.

Älg

Då var det återigen dax att dra på sig smygar kläderna och ge sig ut i älgskogen. Dagen började bra med att trampa i Zacks nattkiss på golvet. Tur att sockorna fortfarande var hopvikta efter tvätten. Våtservett fick duga som tvätt åt nedkissade fötter, huva!

Dagen till ära så började det att regna när jag kom ut på pass och regnjackan var såklart hemma. Den har följt med hela hösten och nu när den behövs, är den kvar hemma. Regnbyxorna var i väskan så jag blev lite blöt i nacken och runt handlederna. Världens bästa jacka. Nästa såt fick jag mig en riktig palepad. Jag gick med hundföraren. Det slutade med att en älgko fick ända sina dagar. Det var då inte jag som sköt, men den skyttens första älg. Grattis till dig.

Jobbet tar då inte slut när man kommer hem, svettig och trött. Maken jobbar och så har vi ju en vild pös hemma. Just nu så strimlar hon en massa reklam, som troligtvis ska provsmakas också. En paus behövdes så hon la huvudet på min fot och började suga på tummen och min tå.

Jag kommer ihåg

När en anonym rättsstavade mitt inlägg för några dagar sedan, kommer jag ihåg något från skolan. Svenska i lågstadiet. Vi ska lära oss konsonanser eller vad det nu heter. O e ä ö m.m eller hur det nu är, så har jag fortfarande inte lärt mig detta. Jag fick gå fram till tavlan för att skriva något av dessa bokstäver, självklart så blev det ju fel. Men jag mins att jag tänkte : Det kan ju vara vilken bokstav som helst. Men jag tyckte att det var väldigt pinsamt att det blev fel. Samma sak med lilla B och D. De ser ju lika ut fast den ena är åt andra hållet och tvärt om. Nu kan jag ju det, men då.
Det största problemet jag har är dessa bokstäver som ska vara två utav. tex Vatten, bodde, finns mm. Men det hörs ju säget de flesta, och efter en konsonant så ska det vara si och så... Tur att det finns rättstavlingsprogram på datorer. Men jag tycker att det är själva meningen som spelar roll och inte orden i den.
Så hädan efter så kommer det att finnas små fel här och där i texterna, men jag hoppas att det inte kronglar till det för er som läser detta förmycket.

Du anonyma rättstavare puss på dig, älskar dig.

Svampigt

Har ju lovat faster att vi ska plocka svamp och då första turen resulterade i 3 ynka svampar, så bestämde vi oss för att ta en ny tur. Mormor kom med, med en viss tvekan. Utrustad med en karta som morfar ritat gav vi oss iväg. Efter en titt på kartan såg jag att där har jag varit förr så dit borde jag hitta. Inga problem.
Vi började leta och tiden gick framåt utan en enda svamp. Pinsamt ska fasters andra tur sluta som den första? Provade ett nytt trick. En svart sopsäck som satt i ett träd,fick bli ny riktning. Yes! Äntligen svamp! Hela skogen hörde nog mig. Sedan ploppade svamparna upp ur marken framför oss. Som vanligt när man har som roligast så tar tiden slut, så färden bar hemåt igen. Nu ligger svampen på tidningspapper och torkar.



Pös rapport:
Drar sig upp till stående med, stöd förstås. Sopar mammas golv med magen i en rasande fart, släktdrag från gammel mormor Karin. Att städa inte krypa förstås! Krypa går för långsamt, ålning medelst hasning är bäst.

Äntligen

Jag fick den stora äran att ringa min make och gratulera Herr Wälivaara, när jag öppnade posten i dag. Snacka om en som blev överraskad och mycket glad. Namnet kommer från Mattias mamma.

Nu får jag titulera mig för Fru Wälivaara. Det känns lite konstigt och så måste man lära sig att skriva rätt också. Lite tråkigt att överge Hansson, men vill ju att familjen ska ha ett enhetligt namn. Ida Wälivaara, måste provskriva. Det tar nog ett tag innan det kommer att flyta på.

Pizza kväll

Efter en tur i svampskogen, där vi hittade 3 små svampar. Blev det pizza till middag. Med på turen var Faster och kusin Linn. Pappan glömde köpa jäst så det fick bli hastbullebotten. För han vägrade äta sconsbotten. Mycket viktigt.
Pizzan blev god men väldigt söt. Undra om det berodde på sockret i degen? Den gick hem hos kusinerna, en riktigt barnvänlig pizza om det nu behövs!
Så kvällen till ära så ska vi försöka ha en pizza kväll i månaden, för vi hade så trevligt.

Party Pös.

Vem känner igen sig i detta?

Detta är så typiskt. Vi var på 50 års kalas i går, jättegod mat och mycket trevlig live musik. Toppen roligt att åka på detta när man tillbringar de flesta dagar med en liten pös och en hund valp. Omväxling förnöjer.
Ett otroligt snällt och väluppfostrat barn har vi ju skaffat oss, tycker jag. Med ca 40 st glada och olika berusnings grad, mycket trevliga människor, så befinner sig Pösen plötsligt på en spännande plats.
I hennes ålder ska man ju älska mamma och pappa, och alla andra ska ju vara otrevliga monster som tänker äta upp en. Vandringspokal nummer 1. Det är ju klar att lite reserverad är hon. Satt i soffan och plötsligt så skulle hon till nästa person brevid mig, var där en stund och så vidare till nästa. Men då blev det för långt från mamma, samma väg tillbaka. Phu.

Denna Pös kämpade tappert att hålla sig vaken när tiden paserat läggdax. Vilken tur då kommer hon att sova länge på morgonen tyckte pappa. I alla fall till klockan 9.

När tror ni att hon vaknade?
Klockan 6.30 och var hungrig. Det tar på krafterna att festa loss.

Stackars Zack.

Zacks största skräck i livet har 4 hjul och brummar. Men för att ta sig någonstans i dagens samhälle behövs ju ett sådant monster. När man är en liten hund så kan man ju inte stanna hemma hela dagen själv.
Familjen packade in sig i bilen, plus att mormor rymdes, och drog till stan (Umeå) för att bränna pengar. En hel dag i detta monster.
Det finns något som är lite värre än en bil. En hundbur. De hör ju ihop på något konstigt sätt. Men vad gör man?
Farlig men härligt, oj vad det kan lukta mycket i en så stor stad. Efter en promenad så var monstret en bekant som kändes lite trygg. Men kissa fanns det ju inte tid med. Mattias var bombsäker "Han kommer att kissa i bilen." En hel dag i monstret gick men inget kiss i bilen.

Det första som händer på morgonen dagen efter är att bilen ska packas ur på varor. En hund ser genast väldigt ledsen ut när jag öppnar skuffen på monstret.
En gladare hund lufsar sedan ut i skogen på sin morgonpromenad.

Efterlyst.

Jo vi gifte ju oss en gång i tiden. Här är lite bilder.

1920

Ett gammalt hus har också en historia.
Strömshed, Kronojägarbostaden, Mikaelssons. Kärt barn har många namn.

Huset byggdes på 1920-talet och en familj med namnet Rådström bodde här. Dottern i huset hette Viola. Familjen flyttade och en ny familj flyttade in i början på 30-talet.
Den nya familjen hette Brännström och kom ifrån Lövånger. Med sig hade de 6 barn . Claes och Åke var två av sönerna. En tillbyggnad på ladugården blev byggd. Familjen bodde här till 1940 då de flyttade till Umeå södra.
In i skogenen,en bit från detta hus, fans det en gång i tiden ett hus som hette Norrlund. Där bodde Jonas Mikaelsson med sin familj. När Brännström flyttade så flyttade Jonas Mikaelsson in i huset och bode här fram till sin död 1967. Huset stod sedan tomt till början av 1990 -talet, då Jonas son Sune och hans fru Marita renoverade huset och flyttade in. De bodde kvar till 2005. Oktober 2007 köpte Ida och Mattias huset och flyttade in.

I somar fick vi fint besök av Åke Brännström och hans familj. 84 år gammal och hans äldre bror Claes levde fortfarande. Han berättade det han kom ihåg om huset och fick sig en rundtur. Väldigt spännande.

Saker i skogen

Lyckligt lottade är vi som kan gå bakom huset och plocka bär. Det var ett av kryssen på vår lista när vi skulle köpa hus. I dag har vi bott här i 1år och det firar vi med nybakta bullar.

Morgon palepaden som jag och Zack tar på morgonen brukar i bland också innebära att kameran följermed (bössan nästa år) och vi träffar på det här: